Fredrik Olssons Blogg

Min gamla vän Danny kom idag förbi, varvid ett sammelsurium av prat blev avklarat. Det var om både det ena och andra.

Skönt att ventilera sig och ha besök av denna gamla bäver :D

Jag var förvisso lite mosig i huvudet pga att jag gått upp tidigt o gjort mycket, men det var absolut inget pga Dannys besök.


Det var kul och jag hoppas att det kan ske igen snart.



Ses då!

Current score: 114,7

...en stor....


PUSS till pappa!

En pappa blir glad och rosig om kinderna :)


GLAD PÅSK!

Att denna dag skulle slå in var inte helt i stjärnorna. 

Idag är dagen då farsan åker och HÄMTAR sin nya (för honom iaf) traktorgrävare!!!!





Men då frågar ni er, - öhh okej....wow....not!


Jo, så här är det. farsgubben har pratat om att köpa en traktorgrävare i ett aaaantal år nu. Det har gått så långt att t.o.m en av mina vänner brukar fråga hur det går i traktorgrävarletandet.


Men så till slut, så är ögonblicket här. En farsgubbe som struttar runt på små mjuka moln av gubbhet.

Han har äntligen fått sin traktorgrävare, och dom levde lyckliga i alla sina dagar....



Titta...han blev så till sig så han sket på sig!

Har ni tänkt på följande....

En gång i tiden satt ni sent uppe och såg på ett program eller film som gjorde er så rädda att ni inte kunde tänka på annat under många många dagar efter.

Där satt ni, under sensommrarnas begynnande mörker, och såg på en film, där ert blod isade i venerna. Där ljuset från tvn reflerkerades i det annars dunkla vardagsrummet medan ni med blandad skräck och förtjusning fortsatte er vidare genom filmen.

Hur kommer det sig, att det ni då, för länge sedan kände som skräckfyllt och jobbigt, idag enbart väcker nostalgi och längtan efter tider som försvunnit.


När jag var liten så var det många gånger man smög upp under sommaren (eller annan årstid) och lyckades se en och annan film.

Många gånger var det skrämmande filmer, där till och med enbart musiken gjorde att man fick kalla kårar. Men ändå, när man nu tänker tillbaka, så känner man annorlunda.

Man känner "- Det där var en underbar tid. En underbar tid att vara rädd...."



Visst är det underligt att man känner nostalgi för något så konstigt som att vara rädd!?


Jag vet att det är fånigt....men JAG var verkligen riktigt rädd, varje gång den snälle och fokuserade Bruce förvandlades till Hulken......(ja herregud)

Eller vad känner ni?

Bilar åker förbi i stilla gemak, och en tystnad har infunnit sig på en annars livlig arbetsplats.

Alla sitter försjunkna i uppgifter som ska lösas och tankar som är djuplodande.


Här sitter även jag. I en glipa av tid, där avvaktan på nästa kontakt gör att ett uns av skrift kan skapas.

Gårdagen och morgondagen tycks flyta samman i ett ändlöst flöde. En av livets maskerader, där saker man antagit vara på ett sätt, visar sig vara på ett helt annat.

---

Såhär veckan före svärmor kommer, så är det mycket som händer.

Eller i alla fall så känns det som det.

Pim har ju skrivit upp sig som vikarie även denna helg, och visar det sig att hon rings in, så får man vara 100% på barnkoll.

Men hon ser ju så mycket fram emot att träffa mama Buk, så hon vill jobba jobba och jobba lite mer, inför det.

Så tiden fram tills svärmor kommer, har potential att bli väldigt mycket tid för barnen för min del, då Pim är uppskriven i princip varje dag.

Hur låter en dansk med talfel?


Eller för den delen en dansk som läspar....? Hur tusan låter det....kanske t.o.m en förbättring....eller?


Det sägs att danskar förstår svenska bra....varför fattar jag då inte ett jota när dom pratar?


Hur bra är ett tungt norskt drama.....uppfattar man det ändå glatt på grund av språket?


Hur uppfattar norskar danskar? Och hur uppfattar danskar finnar? Och finnar danskar?


Allt detta tyder säkerligen på fördomar från min sida.....men det är ändå sånt jag finner mig själv funderandes över.



Hur ser danskar, finnar och norskar på vårt språk?

Det vore himla intressant att veta....dock så känner jag enbart en halvdansk på jobbet som inte kan ett ord danska, en av mina bästa vänner är norsk....eller seminorsk eller vad man vill säga....och han har egentligen aldrig pratat norska med mig.....

Finnar.......tja.....jag klarar mig. Jag måste vara enormt kränkande....för finnar. För VARJE gång jag hör det finska språket muntligt.....så hamnar jag i tristess koma.

Jag vet....inte bra....eller snällt. Men det kan inte hjälpas.....




Jag är en nyfiken man bara....

Idag var Pimmy och skrev på för att vara vikarie. Något som hon var extremt glad för. Då detta betyder att hon kommer kunna jobba extra mycket (förhoppningsvis) framöver.

Hon har redan skrivit upp sig att vara arbetsför för varje helg fram till mitten av maj.

Nu kommer förvisso Mama Buk (förhoppningsvis oxå) och det betyder att hon kommer hjälpa till med ungarna från och med runt den 20 april och framåt.

Detta är bra då jag repar ibland, och skulle bli tvungen att stryka på det; skulle det visa sig att vikariepoolen hör av sig med jobb till Pim.

Det är tydligen bindande för de dagar hon skriver upp sig arbetsför. Nåja efter den 20:e så är det lättare....

Men det KAN finnas chans att hon blir ringd in redan nu på lördag o söndag....så det gäller att vara alert om så är fallet.


Nåja....i slutändan så är det Pim som det handlar om, och hon är så glad att hon fick detta. Även om det är utöver hennes instegsjobb möjligen blir bara enstaka gånger som hon rycks in. Hon ska redan jobba på söndag eftermiddag/kväll* faktiskt...

Men ändå så finns chansen....och chansen att äntligen kunna hjälpa till med pengar till familjen gör henne enormt glad :)

Hur är man egentligen......? Jag kom på mig själv våndas över något fruktansvärt ovärt idag....




Min tanke var; om jag skulle åka tillbaka i tiden till en tidigare punkt i mitt liv. Med allt vad jag vet idag. Hur skulle det vara?

Detta gjorde att jag fick ångest. Just inför det faktum att även om jag åkte tillbaka, så skulle jag inte kunna påverka något eller få någon som helst fördel ändå.

För även om jag for tillbaka i tiden, fortfarande kommandes ihåg allt jag vet idag. Så vet jag; att det JAG vet är ovidkommande för framgång.


Det jag vet, kommer inte få mig att vinna på lotto, eller stryktipset eller något sådant. Mina intressen har varit så snäva att jag helt enkelt inte i det scenariot skulle få någon som helst fördel.


Detta satt jag och tänkte på och våndades över.

Det gick nästan så långt så jag började kolla upp tidigare årtal och händelser för att på det sättet har "fördel" mot ev. tidshopp.


Tanken på att tidsförflyttning i sig är omöjlig var inte med ibland tankesätten, utan mest hur jag skulle utnyttja denna andra chans, och därmed hur jag mig veterligen inte skulle få ut något av det.



Tack gode herrejisses för nuet!



Livets små guldklimpar finns oftast i nuet!

I helgen var det fullt upp, och i veckan som var så var det också fullt upp. I och med allt detta så har Pim varit lite "under-the-weather". Hon har väl kännt sig marginaliserad och utanför på nåt sätt. Hon är i alla fall ledsen, vilket jag naturligtvis inte tycker om.

Jag vet dock inte riktigt vad jag kan göra mer.....

Jag är den jag är och jag har länge hoppats att hon ska acceptera de få saker jag gillar. Vi behöver inte gå in på det ytterliggare, men det finns endel saker; framförallt en, som hon helt enkelt anser att jag ska sluta med. Detta är dock en sak som ligger mig väldigt nära.

Jag har redan dragit ner på många områden, pga hur hon ser och känner inför endel saker, men det finns en gräns.

Jag kan väl vara ärlig och bekänna att jag kanske inte är den bästa familjefadern. Jag önskar jag kunde göra mer....men ofta rinner det ut i sanden av olika skäl. Dock har det ingenting med det jag berättar ovan om.

Jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare.....antingen så böjer jag mig mer, och tar bort ytterliggare ett område i mitt liv som jag tycker om eller så försöker jag lägga ribban och sen får vi se om vi kan fortsätta vara tillsammans.

Vi är båda två människor som inte är lätta att ha med. Alla är vi olika, och frågan är hurpass väl det håller i längden....


Hmm....tja...just nu är det mest att jag ventilierar mig. Men frågan är hur vi går vidare. Jag älskar Pim, men jag vet inte hur mycket mer jag kan skala bort från det som är mig.

Dessutom så märker jag att min koncentration och välvilja alltmer bryts ner. 



Jag vill inte måla ut henne som någon elak människa. För det är hon sannerligen inte. Men i förhållanden så handlar det mycket om kompromisser. Frågan är hur mycket ska man kompromissa. Ska jag tappa kontakten med vänner, med hobbies och med de få saker jag tycker om pga detta.

Och hur gör jag för att kunna höja mig....hur gör jag för att kunna ändra mina egenheter. Jag har också gjort min beskärda del mot Pim också.

Kan man ändra sin personlighet? Är det möjligt.....




Det har varit mycket stormigt från hennes sida på sistone, medan en annan helt enkelt knappt sett vad som hänt. Är jag blind för saker och ting. Eller hittar hon på saker att vara besviken och arg på.

Förmodligen är det både ock på dessa punkter. Men jag vet helt enkelt inte riktigt hur jag går vidare....


Det är så mycket mer än ett förhållande. Det är en fråga om livssituation för mig, Pim, barnen och livet i övrigt. Hon som invandrare utan några som helst ben i den svenska myllan har svårt för det mesta. Hitta jobb, hitta vänner och få tid för sig själv.



Det är jobbigt nu helt enkelt. Ikväll efter jobbet så ska vi försöka prata ut om detta.

När man börjar leka med något...som t.ex utformningen av bloggen. Så leker man tills man är klar.


Det tog ett par timmar, men nu får det räcka.....dels är jag nöjd nog...för stunden....dels för att jag är trött som fan!



Om nu inte ser uppdateringen, så kan det betyda att ni helt enkelt måste uppdatera bloggen.

Lättast gör ni att antingen högerklicka på tomt område och välja "uppdatera" eller helt sonika trycka på specialtangenten F5.


Dags att sova ;) :S