Neuros eller idioti!
Hur är man egentligen......? Jag kom på mig själv våndas över något fruktansvärt ovärt idag....
Min tanke var; om jag skulle åka tillbaka i tiden till en tidigare punkt i mitt liv. Med allt vad jag vet idag. Hur skulle det vara?
Detta gjorde att jag fick ångest. Just inför det faktum att även om jag åkte tillbaka, så skulle jag inte kunna påverka något eller få någon som helst fördel ändå.
För även om jag for tillbaka i tiden, fortfarande kommandes ihåg allt jag vet idag. Så vet jag; att det JAG vet är ovidkommande för framgång.
Det jag vet, kommer inte få mig att vinna på lotto, eller stryktipset eller något sådant. Mina intressen har varit så snäva att jag helt enkelt inte i det scenariot skulle få någon som helst fördel.
Detta satt jag och tänkte på och våndades över.
Det gick nästan så långt så jag började kolla upp tidigare årtal och händelser för att på det sättet har "fördel" mot ev. tidshopp.
Tanken på att tidsförflyttning i sig är omöjlig var inte med ibland tankesätten, utan mest hur jag skulle utnyttja denna andra chans, och därmed hur jag mig veterligen inte skulle få ut något av det.
Tack gode herrejisses för nuet!
Livets små guldklimpar finns oftast i nuet!
Min tanke var; om jag skulle åka tillbaka i tiden till en tidigare punkt i mitt liv. Med allt vad jag vet idag. Hur skulle det vara?
Detta gjorde att jag fick ångest. Just inför det faktum att även om jag åkte tillbaka, så skulle jag inte kunna påverka något eller få någon som helst fördel ändå.
För även om jag for tillbaka i tiden, fortfarande kommandes ihåg allt jag vet idag. Så vet jag; att det JAG vet är ovidkommande för framgång.
Det jag vet, kommer inte få mig att vinna på lotto, eller stryktipset eller något sådant. Mina intressen har varit så snäva att jag helt enkelt inte i det scenariot skulle få någon som helst fördel.
Detta satt jag och tänkte på och våndades över.
Det gick nästan så långt så jag började kolla upp tidigare årtal och händelser för att på det sättet har "fördel" mot ev. tidshopp.
Tanken på att tidsförflyttning i sig är omöjlig var inte med ibland tankesätten, utan mest hur jag skulle utnyttja denna andra chans, och därmed hur jag mig veterligen inte skulle få ut något av det.
Tack gode herrejisses för nuet!
Livets små guldklimpar finns oftast i nuet!
Kommentarer
Trackback
