Magiska 30 minuter!



Vad är det som gör något bra. För även om man i efterhand ser dess brister, så infinner sig ändå en magisk känsla i kroppen.

Vi hade igår spelning på Kåren, med allt vad det innebär.

Jag var förvånansvärt nervös innan. Man kände sig liksom svag i kroppen, och var allmänt nervös. 

Frågor som;

- Kommer jag verkligen palla det här?
- Kommer jag tappa bort mig?
- Kommer dom skratta och tänka mig fånig?
- Kommer jag hitta ord för de tillfällen när musiken ej är igång?
Och så vidare....


MEN även om vi startade lite skakigt (vi gjorde soundcheck på scen) så började musiken, och det kändes bra (för mig iaf). Låtarna låg såpass bra att jag helt enkelt inte behövde oroa mig för felsägningar.

Bara det var befriande....(självklart var det nåt sluddrande ord, men 99% säkerhet fanns där)

Vi gick dock på senare än planerat, pga av teknikfel. Det var nåt strul som gjorde att bandet före oss inte kunde spela med gitarren. Detta hände olyckligtvis även oss, och framförallt vår gode gitarrist Andreas. Dock under en kort låt, där vi andra i bandet fortsatte och helt enkelt gjorde låten gitarrlöst. Det funkade.....och gav mig mycket tingel i kroppen.

Sedan till efterkommande låt så gick vi igång igen. Sen fortsatte vi, energiskt pumpande men med även en stunds lugn låt (Enveloping darkness) i mitten. Musiken flödade, jag lät mig bäras iväg, och för allt som inte lät bra...så fanns det mer feeling.


MEN spelningen var som sagt inte felfri rent objektivt. Ljudvolymerna var konstiga, med dålig medhörning och volymer allt för höga på vissa instrument än andra.


Men ändå....i slutändan, så baserar jag denna spelnings "framgång" på hur jag känner/kände mig.


Det kändes magiskt!!!


Tack till alla som kom och lyssnade!




Apropå nånting helt annat magiskt - Här är en bild på min fina familj! :D



Helt whacko!

Syrran var på besök i helgen i samband med att hon var barnvakt.

Jag la märke till att hon la ifrån sig sitt löshår, varpå jag fick god lust att fjanta mig lite.....se resultatet nedan :)






Ja jisses. 

Stort tack te syrran för att hjälpa oss med barnvaktande....var verkligen behövligt :)

Äntligen är alla friska...eller....nej....så var inte fallet!

Ice blev frisk i princip i fredags....

Men ju fort som vi tänkte.... - vad skönt nu kan vi jobba på ordentligt!; då började Julia få en huimla massa prickar.

Vips så förstod vi att hon hade vattkoppor.

Så nu är hon hemma (med min snälla lillasyster som barnvakt) och lider sig igenom kliande och hög feber.

Igår hade hon 39,8 grader!!!

Vad tusan, så sjuk som Ice var förra veckan, och nu har Julia det....det känns bara surt.

För övrigt var Julia sjuk bara för två veckor sedan. Då fick jag vara hemma....sedan så fick jag vara hemma två dagar med Ice förra veckan....och övriga dagar för båda dessa tillfällen så fick Pim se efter barnen.

Dubbel-suck!

Rent ekonomiskt är detta katastrof! 

Pernilla kom i lördags och har stannat sen dess....vilken himla tur vi har att hon kan hjälpa till. Vi vet inte hur vi skulle gjort annars...


Pernilla fick en enorm bulle på ryggen i lördags.....Rufus tyckte det var jätteskönt dock :)

Förvisso bra att Julia får detta nu, så det är klart. Men om hon bara kunde ha väntat en månad till så kunde svärmor ha hjälpt till istället....men men.....sådant är ödet ibland......om man tror på sånt förståss.

Hela tjocka släkten :) Eller en i släkten i alla fall...

Vad vi har under lång tid funderat och planerat är huruvida vi kan ta hit Pims mamma.

Detta av olika skäl; även om främsta skälet helt enkelt är att Pim jättegärna vill att hon ska vara med, veta hur vi lever och träffa barnen.

Men också för att kunna hjälpa oss nu när jag och Pim jobbar. När mamma Buk (som hon heter) kommer, så kan vi helt enkelt få mer tid för varandra.


Mama Buk står redo att nacka fiskarna o börja tillagningen! Hon älskar för övrigt att fiska!

Sen är det naturligtvis också kul att träffa henne, och visa svärmor det liv som vi nu lever här i sverige. Ett liv som inte är utan sin skörd av motgångar; men också de fördelar som finns med att bo här.

Pim är naturligtvis i extas inför tanken, då hon saknat sin mamma enormt....enormt mycket. Självklart skulle hon även vilja ta hit hennes syster Lek. Men....man får börja någonstans.

Vi ser nu över allt detta med visum och allt som tillhör. Det är enhel del faktiskt....och har verkligen skärpts sig, sen Pim kom på visum för många år sen...

Först ska de naturligtvis ha visumpapprerna i ordning; som visar vem som bjuder in och vem som kommer. Men också en visering till Schengen området måste gå igenom. På dessa papper så måste det är stå tänkt datum för när svärmor kommer och när hon åker tillbaka.

Det betyder att vi måste antingen chansa på att datumen i fråga är billiga; eller chansa genom att köpa billiga biljetter i förväg, och skriva med dem på visum papprerna.

TÄNK då på att viseringsbeslutet går INTE att få tillbaka pengarna på. Skulle hon få nej (borde inte vara troligt med allt underlag vi har med)....men OM SÅ skulle ha hänt, så tappar vi penningen för visum....cirka 5000 bahh (1000kr) PLUS att om vi köpt biljetter sitter i skiten. 

Självklart så vill jag boka först....men jag vet inte hur länge jag kan ha dom bokade innan jag måste betala. För viseringstiden innan man får svar på huruvida man får åka, är ca 2 veckor.


På vilket sätt skulle ni chansa....? 

Hmm.....därutöver ska hon även ha reseförsäkring och sina papper i ordning på planet. Och då hon DÄRTILL även inte kan engelska utan bara thai, så hoppas vi att hon kan hitta sin väg i den ev. mellanlandning som lär ske.

Hon har för övrigt aldrig flugit.


Nu känner jag dock Mama Buk (som hon kallas) och hon är nog en av de mest resoluta och självständiga människorna jag träffat. Hon är tuff och tar sig fram överallt; gestikulerandes och pekandes om så behövs :)


Nåja....nu låter det som att det skulle vara några problem involverade. 

Alla papper är nu på väg ner till thailand. Där ska mama buk fylla i det sista som saknas innan visaansökan (besökstid och så) och köpa reseersättning.

Sen så är det bara att vänta ca 2 veckor.....




Det ska gå bra. 


För övrigt så skulle dessutom ett besök av mamma Buk betyda endel för mig. Jag kan få betydligt mer tid att göra fritidssysslor. 

T.ex hoppas jag kunna lira med bandet betydligt oftare; gå på bio med Pimmy; och göra lite aktiviteter med en unge i taget. Men framförallt att kunna göra något romantiskt med Pim, vore kul. 

ps. kanske lite filminspelning i sommar oxå :)


Nåja den som lever får se :)

Ack du lilla sjukling!

För nån vecka sen var Julia sjuk. Men så blev det även Ice tur. Hon fick tidigare i veckan feber (måndag/tisdag).

Konstigt nog så har det hållit i sig länge. Än idag (torsdag) så ligger hon i feber. Så sent som igår kväll hade hon 39,4 grader?!.

Om det inte blir bättre under dagen....så måste vi tänka på att besöka BVC.


Suck....varit mycket med sjukdom bland ungarna på sistone......

Orerande om egentligen ingenting...men ändå allt....!?

Jahapp måndag igen. 

Och en ny vecka dagas.....

Idag kommer barnen hem igen, från att bott över hos farmor o farfar från lördags (Julia från igår). Det blir kul att de små liven kommer hem igen. Ice har haft roligt...det vet jag. Det blev 3D bio (som hon utryckligt beskrev cooooooolt) och allehanda umgående med familjen Olsson.


Julia fick låna Ice 3D glasögon.....något som hon gillade!

Annars....tja...hur ser veckan ut. Lite blandat, då Pim oxå jobbar kväll några dagar.

Imorrn är det föräldramöte för Ice. Jisses......om det är som sist, så vette fan hur jag ska orka det. Flummigt var bara förnamnet. Alla delades b.la in i grupper och skulle ta upp positiva/negativa saker på skolan. Med mera......usch....aja det visar sig.

Onsdag, jobbar Pim kväll. Ta hand om ungarna blire då....

Torsdag,.....så gott som ledig kväll! Jippy!

fredag, vi vet inte riktigt hur vi gör. Men vi har tvättid (boring....men har man två ungar som sprutar iväg smutstvätt så är det ett måste, och nån måste jämt vara kvar o se efter den lilla när andra går te stugan), men oxå ska vi försöka hinna te Maxi. Men då det är den 25:e så vette fan om man orkar det.

Lördagen däremot, kan gå dra till Maxi....om vi kommer iväg tidigt. Fast det hänger på morsan o farsan. Syrran fyller nämligen 40 år. Så det är naturligtvis något vi måste besöka. Tänk.....lilla Mimmi mus....40 år!. Ja se tiden står aldrig stilla.

Aja....vi får hoppas att det funkar bra. Sen på söndag så är det dags för att softa.

För övrigt när vi får lön....då är det dags att hitta biljett. Vi ska ta hit svärmor (och det har inte varit lite papper att fixa) så det måste fixas på fredag. 

Tanken är att hon ska komma hit i April. Säg mitten på april....

Vi skickar ner papper som behövs idag. Ang. visum och schengen visering; så att hon kan  gå till konsulatet snarast möjligast. För ett svar får man på ca 2 veckor. MEN det måste stå NÄR hon åker till sverige och NÄR hon åker hem. Så vi måste alltså köpa biljett först och SEN delge det till svärmor för att hon ska kunna fylla i det lilla som saknas. 

Sedan så ska hon fixa reseförsäkring, betala för visaansökningen och avvakta.

Det måste gå igenom; annars så blir det milt sagt surt hemmavid.

Pim har sett fram emot detta enormt mycket. Och i och med att hon nu för övrigt fått förlängt på sin arbetsplats till sista juni, så har hon visualiserat att svärmor Buk (som hon heter) hjälper till med barnen.


Jaja....det ordnar sig nog. Min kära far hjälper till som garant, så i pappersväg så ser det bra ut.


Hmm.....hur ser nästa vecka ut.....tja....det är ni säkerligen inte intresserade av....så det skippar jag...

ps. spelning på stan (vet fortfarande inte ännu exakt var ännu...!?!)

Så måste få in mer reptillfällen.


Ha ha....en annan har nu ang. spelningen, lagt in samtliga låtar som vi ska spela på min telefon; så jag lyssnar och lär mig maximalt från och till jobbet ha ha......ja jävlar.


Tjingeling!

Jävla skit väder!

Allt smälter, och är nästa på väg att försvinna. Och DÅ kommer det ett jävla snöoväder IGEN!
Jävla dynga!
Nåja....det är snart helg med allt det innebär.


Imorrn är det dags att repa igen, Ice ska för första gången åka och sova över hos farmor och farfar fram till måndag (hon har studiedag på måndag nämligen). Dessutom ska vi se över lite vad vi kan hitta på för min kära syster Mimmi som har 40 års kalas nästa lördag den 26:e.

Då blir det stooorkalas när damen i fråga blir hela 40 år!

Ja jisses, tiden går fort :)

Annars vad händer i helgen....inte mycket. Jag ska hjälpa gamlingarna med idéer (saker alltså som de kan hitta på med Icey) och förbereda lite jobb inför måndagen.

Jag hoppas kunna relaxa lite, och hoppas VERKLIGEN att snödreten hinner dunsta tillräckligt inför måndagen.


Vyn från mitt fönster på kontoret är inte allt för munter...

Tills dess, ladies and germs. Tjingeling!

Framtiden för "Unspoken"

Tiden går och med det så ändras människors prioritet. En go bandmedlem tog idag upp bandets vara och icke vara.

Det är något vi nu faktiskt ska prata om. Vi ska dock fokusera på spelningen den 30e. 

Men efter det är det nog dags att se hur läget ligger mer bandet.


För min del kanske man kan vara ärlig och säga att jag helt enkelt har haft svårt att fokusera på sistone; dock nu inför det att svärmor ska komma hit (och vi därmed ska få mer hjälp med barnen och allt möjligt) så hade jag hoppats att kunna fokusera mer på bandet. 

Men men....vi får la se. Jag har som jag sa, inte kunnat fokusera 100% och har väl varit den som missat mest reptillfällen (känns det som iaf) och det känns verkligen inte bra. Dock så kan det sägas att bandet för mig kan mycket möjligen ha blivit en sak man antar ska finnas där.

Men så är det ju inte med något i livet. Man kan inte anta något.

Bandet och utloppet man får där, har för mig varit en enormt bra plats för att ventilera sig. Jag kan skrika, sjunga och leva in mig i texter som får en särskild betydelse för mig. Även då det många gånger inte heller skrivits av mig.




Aja, kort sagt. Unspoken har varit en del av mig under så låååång tid, att det har blivit nästan en självklarhet.
Vi får prata om detta, och se vad det leder till....det kanske inte är självklart längre.


Spelningsdags! (Snart iaf)

Så var det äntligen dags...

Den 30:e mars så spelar vi på ett ställe som heter Cadillac/Babar (förmodligen).

Vi har inte riktigt hunnit repa allt för mycket på sistone med studiotid och allt annat som händer i livet.

Men nu ska vi försöka fokusera den tid vi har och göra jobbet.


Det är ändå 35-40 minuter som ska spelas igenom.


Be there or be square!

När de små sover kommer hin håle fram (på bild)

Det var måndag och för min del stod det vabbande på schemat. Julia var sjuk o jag var tvungen att vara hemma.

Dock så kom det en stund då hon äntligen till slut stängde sina små ögonlock för vila....

Under den stunden kom inspirationen.....och galet som det var....detta blev NÅGRA av resultaten....

Knasigt så säg!




Flummigt men kul :D

Najs tajm!

Igår kväll kom min gamla polare Danny förbi. Denne filur som numera bor näranog vid norska gränsen (läs Koppom). Det var kul att prata av sig med honom.

Det var blandat, likt hur såg livssituationen ut för han och hans käresta, likaså min litegrann och även mycket allmänt snack om spel, film, filmskapande med mera.

För en annan så var det ett skönt brejk i min annars så vardagliga rutin att få prata av mig lite :)

Det får man tacka för.


Idag är han på väg tillbaka till sin lilla änglagårds-samhälle.

Poppa gärna förbi när du är i stan nästa gång :D

En synnerligen norsk person!
Norskas visar upp sin allvarliga sida :)




Apropå annat, lilla Julia har under en veckas tid varit sjuk. Först var det ögonfluss, och nu har det övergått i feber.
Ska det vara så himla mycket sjukdom.....suck.....

Aja, hon är i regel på lekhumör oavsett....varav dessa bilder....






Det var lilla Julia det...


Men självklart även lilla Icey kom med på bild.



God fortsättning allihopa och hörs snart!


RSS 2.0