Framtiden för "Unspoken"
Tiden går och med det så ändras människors prioritet. En go bandmedlem tog idag upp bandets vara och icke vara.
Det är något vi nu faktiskt ska prata om. Vi ska dock fokusera på spelningen den 30e.
Men efter det är det nog dags att se hur läget ligger mer bandet.
För min del kanske man kan vara ärlig och säga att jag helt enkelt har haft svårt att fokusera på sistone; dock nu inför det att svärmor ska komma hit (och vi därmed ska få mer hjälp med barnen och allt möjligt) så hade jag hoppats att kunna fokusera mer på bandet.
Men men....vi får la se. Jag har som jag sa, inte kunnat fokusera 100% och har väl varit den som missat mest reptillfällen (känns det som iaf) och det känns verkligen inte bra. Dock så kan det sägas att bandet för mig kan mycket möjligen ha blivit en sak man antar ska finnas där.
Men så är det ju inte med något i livet. Man kan inte anta något.
Bandet och utloppet man får där, har för mig varit en enormt bra plats för att ventilera sig. Jag kan skrika, sjunga och leva in mig i texter som får en särskild betydelse för mig. Även då det många gånger inte heller skrivits av mig.
Aja, kort sagt. Unspoken har varit en del av mig under så låååång tid, att det har blivit nästan en självklarhet.
Vi får prata om detta, och se vad det leder till....det kanske inte är självklart längre.
Det är något vi nu faktiskt ska prata om. Vi ska dock fokusera på spelningen den 30e.
Men efter det är det nog dags att se hur läget ligger mer bandet.
För min del kanske man kan vara ärlig och säga att jag helt enkelt har haft svårt att fokusera på sistone; dock nu inför det att svärmor ska komma hit (och vi därmed ska få mer hjälp med barnen och allt möjligt) så hade jag hoppats att kunna fokusera mer på bandet.
Men men....vi får la se. Jag har som jag sa, inte kunnat fokusera 100% och har väl varit den som missat mest reptillfällen (känns det som iaf) och det känns verkligen inte bra. Dock så kan det sägas att bandet för mig kan mycket möjligen ha blivit en sak man antar ska finnas där.
Men så är det ju inte med något i livet. Man kan inte anta något.
Bandet och utloppet man får där, har för mig varit en enormt bra plats för att ventilera sig. Jag kan skrika, sjunga och leva in mig i texter som får en särskild betydelse för mig. Även då det många gånger inte heller skrivits av mig.
Aja, kort sagt. Unspoken har varit en del av mig under så låååång tid, att det har blivit nästan en självklarhet.
Vi får prata om detta, och se vad det leder till....det kanske inte är självklart längre.
Kommentarer
Trackback
