Fredrik Olssons Blogg

Ännu en härlig månad. Allt från biobesök, LEGO byggen och allmänt upprustningen av huset.

Fina fisken helt enkelt 🙂

 Här har jag lyckan att bo med Lotta! Det finns saker att fixa, men överlag är det klart och ärligt talat på många sätt perfekt för oss.

Så glad! 🙂

Men december har varit toppen... här är ett urval av bilder.

En månad som november 2021 är få till antalet 🙂 ComicCon med mängder av roliga saker och aktiviteter med Lotta och ungarna. Sedan veckan efter en härlig helg med Göteborg! Ice fyllde även år och fick sköna presenter och en utekväll!

E

Jag har dessutom fått en mängd sköna specialutgåvor till mig och livet kan inte vara bättre :)

Här kommer en kavalkad av bilder!

Besök av Peter...

Oj vilken månad... riktigt god... men hjälp av min tjej!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det förekom firande för syrran och Dennis (andra syrrans kille).

Utöver det har det varit mängder med Nördliveri... med nog största mängden prylrecensioner nånsin 😅

 

Köpt lite datordelar... mer el mindre byggt en två nya datorer - med grafikkort som idag är omöjliga att få tag på.

Tanken är att ha tre datorsystem som jag kan bygga med sinsemellan alla produktrecensioner. Så jag slipper riva ut min dator varje gång :)

 

Den innehöll även en Nördlivträff, mys med ungarna och allmänt skoj :)

 

 

Jag tycker om någon, och jag tycker om personen i fråga mycket. Men omständigheter gör det svårt att säga hur mycket jag bryr mig, eller för den delen ens agera på det om jag kunde.

 

Komplicerat är bara förnamnet... men vet ni vad, man får njuta av dagarna man får och tillfällena i sig. Men visst gror det mängder med tankar och grubblerier. 

Vad är detta? Är detta mer än vad jag tror det är? Är det mindre? Vad händer om jag tvingar situationen till att ... låt oss säga förändras... och det bara blir en "vanlig" slentrianmässig relation. Är det ens värt risken då...? Eller blir det ens slentrian då? Blir blir det kanske ännu bättre...? Men än en gång.. är det värt risken? Tänk om jag bara tror jag känner nåt, som sen visar sig vara mer tunt än jag först trodde... fast å andra sidan... om frågan redan ställts... då kan det väl ändå inte vara papperstunn direkt... Eller? En sak är säker.... en speciell person har träffats, och stunderna jag får är magiska på många olika sätt, mest för att jag kan vara mig själv. Rentav en bättre version av mig själv. Hmm.. är detta vad det ska vara att vara med någon... Att man hela tiden vill vara bättre... vill göra saker för att den andra ska vara lycklig. Om det senare fallet... hmm... ja då blir det svårt minst sagt....

 

Nu är det som finns allt annat än slentrian... det finns något jag ärligt talat inte varit med om någonsin innan. Inte bara sett till värderingar och andra aspekter. Utan även sett till samtal, världsåskådning... och allt känns lärorikt, och ögonöppnande på ett sätt jag inte känt innan.

Är det så här det kan vara? I så fall vill jag göra allt, hela tiden, när som helst och var som helst... men ej ensam.

 

Nu behöver merparten av er som läser detta inte läsa in för mycket kring detta. Jag mår bra, jag mår mer än bra faktiskt - lycklig rentav... i alla fall i detta nu. Nördliv blomstrar, allt är spännande, musik har spelats in (om än på hemmaplan) och ungarna mår bra. Dessutom vill Pim att vi ska campa en vecka i Juli med tält, för ungarnas skull. Kan bli kul...kanske...

 

För jag vet nu att Ice kompis - en kille från Danmark, ska komma hit under den veckan!! Hmm... nu jävlar ska jag trycka in mig mellan henne och denna kille som en fluga på skit kan jag säga. Här ska ingen lillkille komma och peta på Ice om jag har nåt att säga till om. Han verkar förvisso (om jag ska vara helt ärlig) vara en reko kille, vad det verkar... och bara kompis. Men ärligt talat... att göra åtagandet att åka till Sverige bara för att vara med Ice... hmm... som sagt, jag kommer vara på de som klister på papper (vad är grejen med alla dåliga liknelser...)

Nåja... där har ni dagens flumm. Läs inte in för mycket i det hela nu vänner!

Ps.
Vet ni att Ni kan stötta Nördliv? Gå till Patreon och stötta med en femtiolapp i månaden.. så går det till att vi kan utöka, blomstra och framförallt utvecklas än mer... plus att Ni får mängder med roligt innehåll att titta på eller lyssna på! Allt från filmanalyser, minipoddar, spelkåserier och ibland knäppa listor där vi listar bästa chipssorten eller rentav mjölkchoklad. Mycket roligt att se och höra helt enkelt... och allt finns här! Jag personligen skulle uppskatta det enormt mycket... jag menar en femtiolapp.... det låter kanske lite för er, men för oss kan det göra att vi kan göra sååå mycket mer ❤

https://www.patreon.com/nordlivse

Hur man gör?

* Tryck på länken
* Välj nivå (exempelvis fem dollar)
* Skapa login, eller logga in via ert Facebook eller Google konto (tänk gmail)

* För in era kortuppgifter (givetvis är Patreon helt säkert, med kryptering m.m)
* Klart! Du kan nu njuta av knäppheter, samt veta att jag är evigt tacksam!

Händelserika två månader!

 

Mars-April var perioden där Nördliv blev förening. Tanken är att på riktigt rikta sig utåt, på ett sätt vi tidigare inte kunnat. Med nyfunnet mod kan vi snart sätta upp medel för att tjäna reklamintäkter och så vidare via fakturering. Dessutom har vi skyddat vårt namn, fått organisationsnummer och gjort ansökan och medverkan i Nördliv på en helt ny nivå. Äntligen kan jag föra in en helt ny nivå av seriositet i deltagandet i Nördliv - och dessutom på riktigt belöna de som är kvar som medlemmar.

 

Med andra ord, ett härligt äventyr som på riktigt kan göra Nördliv till en ny grej!

Det är i alla fall Min målsättning...Resan kommer inte vara ögonblicklig dock... utan kommer kräva sin tid i sig själv... Men nu är jag redo att ta detta till nästa steg vilket är oerhört spännande!

 

Allt detta kunde inte varit utan initiativtagandet från Lotta i Nördliv, en god vän som verkligen berikat mig själv med en nyfunnen insikt om vart jag vill nå... och gett mig en oerhört vilja i att föra Nördliv framåt. Hon drev på att skapa föreningen, skydda namnet, påbörja arbetet med att skaffa företagskonto hos Swedbank och mycket mer... så ett stort tack till henne. :)

 

Att sedan många Nördlivare valt att gå med i föreningen gör det hela bara ännu bättre... det ökar deras engagemang på en ny nivå... och ju mer de engagerar desto mer blir de belönade.

 

Det är i alla fall mitt mål framåt. Förvisso ska fokuset (sett till ev. belöningar) vara att de ska gynna Nördliv på det stora hela... men glada Nördlivare, gör ett glatt Nördliv :)Nåja... detta kanske inte låter så mycket... men det är oerhört värdefullt i alla fall....

 

OCH DET ÄR BARA NÖRDLIV :D

 

I övrigt var det kalas för Mimmi (storasyrran) när hon fyllde 50 år, då vi fick träffa både Pernillas knodd och familjen i sin helhet, för första gången på ett år egentligen. Skilda bord och säkert tänk var givetvis ett måste...

 

Dessutom förde jag in "Sudden Dance" för ungarna... som visade sig vara extra effektivt :)Konceptet är enkelt. Om de hör musik från vardagsrummet, måste de dansa låten igenom. Gör de det, får de välja något de vill ha... kläder, godis, chips whatever. Om JAG hör musik från vardagsrummet, då måste jag dansa.... men allt jag får är en handmålad teckning på valfritt motiv från Julia... och en... puss på kinden från Ice. Ja, kanske inte samma monetära värde... men ändå värdefullt imo :D Nåja, det är lite av det som hänt under gångna månaderna... ska försöka hålla bloggen lite mer up-to-date :)

 

Hade ett stående skämt med Julia för övrigt... jag drog ett halvvisset skämt där jag föreslog att hon nog mer gillade Gnutella än Nutella... sedan överraskade jag henne med att bara säga ordet Gnutella tills hon skrattade... i regel funkade det :) japp låg humor, men det var kul. Denna bild var det senaste i raden av skämt...

 

Ett vad gjordes en tid tillbaka,  som gick ut på att jag skulle behöva färga håret lila. Jag fick nyligen stå mitt kast... tack o lov tog inte färgen alls 😂

 

Påskägg från gamlingarna... godis till ungarna och pengar till mig 😅 jag köpte ett skärp för pengarna 😚

 

Ice var glad för sitt påskägg... julia likaså... men hon är mer kameraskygg.

 

Kom in en kväll i ungarnas rum och såg detta?! Ice hade nå cosplaykväll framför Discord?! Vad händer? Nåja, hon testade lite bara... vilket givetvis är okej :)

 

Denna månad var speciell. Först så påbörjade jag ledighet från Nördliv. Ladda batterierna samt se hur gänget sköter arbetet medan jag är borta.

 

Sedan började jag simma igen på grund av den eminenta Lotta. Gustavsvik 2 ggr i veckan är det som gäller... plus mängder anime med henne.

 

Iaf under de stunder man inte är sjuk. Jag fick feber o förkylningar som kom o gick umder månaden... och har än kvar en förkylning .. men det lättar upp nu.

 

Det blev tårta med ungarna när exet fyllde och en o annan glasskväll med Julia :) En bra månad :) tur man börjat träna nu ha ha

 

 

 

 

 

 

Oj, januari har varit tråkig men händelserik. USA blev av med en orangefärgad jubelidiot efter att ha nästan startat inbördeskrig medan livet för en annan mest handlat om Stöd o matchning, nördliv recensioner och undvikande av det snorkalla väder som funnits.

Det blev tidigare en tripp till Norrköping med Lotta där vi hjälpte Mattias att bygga en dator. Självklart mer än så... som att ungarnas sängar pajat och allmänt ståhej. Men inget direkt världsomvälvande...

Snälla låt det bli varmare igen så man kan röra sig utomhus.

Kommer ta en månads yppehåll från allt med Nördliv under februari-mars där jag äcen ska fokusera på ungarna, jobbsök och återhäntning. Varit en hejdundrande höst med mycket nördliv jobb på många fronter. Men snart ledighet:)

Operationer, isolering och avbrott i vardagen som blivit årslångt. Det har verkligen varit ett skitår... 

Men trots det har det varit fina stunder...

 

M

ES

T

A

D

E

L

S

Firande ute hos gamlingarna :) med dmarrig Klingsglasstårta 😛😋😍

Julias porträtt av mig :)

En glad present som kom väl till användning...

Äldre men glad...

En oväntad present till Nördliv

Månaden har sett sjukliga ungar, inbrott i källaren och mycket stress. Försökt hållahumöret uppe dock genom att hållamig sysselsatt med Nördliv.

Pratat med polis och bovärd om den granne som ligger till grund för inbrotten och stölder, men inget kan göras. Suck....

Huruvida det var pga deb kortison jag tagit eller de få men påtagliga blackouts jag fått var svårt att säga. Men oavsett kändes det onödigt att peta på när jag ändå sakta men säkert blev bättre.

Förra året kom dock allt som tidigare hänt i annat ljus. Vad som verkat vara infektion i musklerna i ansiktet, ansågs nu snarare ev. vara symptom av något annat. Hjärnskada.

Hur och var detta hände är irrelevant, men resultatet var något jag delvis hade i tankarna men aldrig riktigt kunde formulera. Och just svårigheten i att formulera blev än mer förstårligt när Afasi fastslogs.

I mitt fall så är det (iaf just nu) tack och lov inte alls lika farligt som för många andra.

Men om jag ska beskriva det, så är det som att konstant vara instängd i en genomskinlig bur tillsammans med dina tankar och känslor.

Och utanför är alla ord och meningar.

För att klara av att kommunicera så är det en konstant kamp. Jag forcerar mig själv gång på gång ut ur buren, och åker gång på gång tillbaka in i den.

Ibland lyckas jag ta ett gäng ord, men slängs in i buren hållandes dom. Något som innebär att jag i verkligheten, just i den stunden tappar helt det jag påbörjade säga...och tappar betydelsen/förståelsen i vad jag ville säga. Blir blank. 

Kommunikation är viktig. Det är det verktyg som gör att vi öppnar upp oss för andra människor, och delar stunder av glädje, ilska och sorg. Alla de där känslorna som många gånger får dig att må bättre som människa när du artikulerar de öppet.

I mitt fall så börjar jag sluta kunna artikulera de. Tomheten som uppstår är skrämmande. Jag känner att jag står på kanten av ett oändligt stup, där ett felsteg innebär evigt fallande.

Evigt fallande, fortfarandes tänkandes men helt okapabel i att se någon. Ta in någon eller ens prata själv.

Så skräcken är att helt enkelt nå ett stadium där den glasklara bur jag ständigt flyr får ogenträngligt svart glas. Ett glas andra kan se in i men som gör att jag blir blind och totalt tom.

Blind på att ta in människor och även i förlängningen tappa förmågan att skapa meningar alls.

Som ni ser så är det min personliga skräck...och uppenbarligen så gillar jag att skriva och vara kreativ, vilket gör det hela än mer skräckinjagande.

Ursprungligen tänkte jag beskriva mer bokstavligen i hur ord sinar. Hur mängder med ord upprepas, då det nästan känns som jag är fast i en specifik tid av mitt liv - med ett visst typ av ordförråd. Men det blev då för verkligt att beskriva, så därför skrev jag med de fåniga jämförelserna ovan.

I sanning är detta tredje kvällen jag sitter med denna text. Frustration kommer och går och jag drivs nu mer av en rädsla i mitt skrivande.

"- Om jag inte skriver nu... då kanske jag aldrig skriver klart det. Eller ens vet hur jag ska skriva!"

Varje recension på Nördliv pushas av tanken om att jag kanske inte kommer kunna hitta ord, så jag skyndar mig. Jag sätter eld under baken och rusar konstant.

Ord har nu fått ett stopp. Hur mycket jag än försöker, så får jag inte in något nytt.

Jag tittar dokumentärer, läser artiklar, wikis, historia och allt möjligt. Men allt studsar mer och mer mot glasburen. Där jag förr kunde hålla uppmärksamhet, så försvinner jag mer och mer in i mig själv.

Jag märker att snacket med vänner är viktigare än någonsin då jag mer eller mindre blivit en social hermit. En person som kan prata (eller verkar kunna göra det) med vänner, men som i andra situationer...blir tyst, går inåt, och inte längre förstår andra människors ord. Bokstavligen talat.

Även stråk av deppression kommer nu oftare. Tack och lov hjälper buren märkligt nog till, då formuleringarna och orden försvinner.... och så försvinner även  min ångest snabbt.

Det som kvarstår är ledsamhet. Sorg över vad jag förlorat. Vad jag nu än förlorat...för nåt är det, även om jag inte kan.beskriva vad i ord.

Idag så har jag accepterat läget, och med tanke på hur min livssituation ser ut, så är det lättare att hantera det, då stress inte är lika vanligt. Även om specifika typer av stress med all säkerhet (har jag förstått nu) kan resultera i blackouts eller ren katatonisk stat, så kan jag tycka det är lugnt.

Ja, det låter skrämmande kanske, men jag har fått hjälp att urskilja vad som skapar stressen, och vet till 99% hur jag undviker den.

Men men...där har ni det hela. Ett enormt inlägg som paradoxalt nog kan verka välskrivet med tanke på ämnet. Men jag använder synonymlistor, ordböcker och google konstant, och det hjälper.

Tack för din tid. Det får räcka för nu...

Men men nu är det som det är...

I gamla Sverige så här följande skett...

Fick hjälpa Pim, då hon blev påkörd....

Hon skadades inte, men hennes bil har fått lösas in...

Postnords bil körde rakt in i henne, från en utfart i en korsning....på en huvudled!!! Vette fan vad de håller på med där borta, men så jäkla blind personen måste varit....

Trots snart 19 år gammal, så hänger Rufus sig kvar. Uppmärksamhetssökande som alltid 😂

Vi blev bjudna till ett event för Call of duty för nån vecka sen. Kanske inte värt det helt...men ok 

Innan det var det Comiccon Stockholm och ett Doom Eternal event:)

Helt okej tid ändå....:)

Så var man fyrtio år gammal. Ja jösses.....

 

Ni vet det där tjatet ni hört från era föräldrar, eller äldre människor i allmänhet. "Jag må se äldre ut, men känner mig fortfarande ung!". Ja det stämmer...

 

Jag kollade mig själv i spegeln häromdagen....tänkandes... - Jamen jag ser ju ut typ som jag gjorde för tio år sedan! Så jag kan ju inte vara så gammal.

 

Nåja....självklart kommer en ungdom...i tjugoårsåldern se att jag är äldre eller rentav gammal....men trots det så känns det bara inte som jag är gammal. Har inga direkta krämpor (även om min rygg kan bli dålig ibland). Gillar nya snygga kläder, att göra saker och umgås med vänner.

 

Men trots det är jag nu faktiskt..."gammal". Vad nu det betyder...

 

Nåja....grattis till mig själv. Jag klarade av att nå 40!

 

Hi hi....få se vad som står näst på schemat!

 

(först ska jag njuta lite med vänner och bekanta på en av nordens största mässor i helgen som kommer - Comic-Con Stockholm). Kram!