Precis utom räckhåll...

Lite allmänt grubblande... och egentligen om vi ska vara helt ärliga... mer teoretiskt tänkande... saker är som saker är...
 
 
Jag tycker om någon, och jag tycker om personen i fråga mycket. Men omständigheter gör det svårt att säga hur mycket jag bryr mig, eller för den delen ens agera på det om jag kunde.
 
Komplicerat är bara förnamnet... men vet ni vad, man får njuta av dagarna man får och tillfällena i sig. Men visst gror det mängder med tankar och grubblerier. 
Vad är detta? Är detta mer än vad jag tror det är? Är det mindre? Vad händer om jag tvingar situationen till att ... låt oss säga förändras... och det bara blir en "vanlig" slentrianmässig relation. Är det ens värt risken då...? Eller blir det ens slentrian då? Blir blir det kanske ännu bättre...? Men än en gång.. är det värt risken? Tänk om jag bara tror jag känner nåt, som sen visar sig vara mer tunt än jag först trodde... fast å andra sidan... om frågan redan ställts... då kan det väl ändå inte vara papperstunn direkt... Eller? En sak är säker.... en speciell person har träffats, och stunderna jag får är magiska på många olika sätt, mest för att jag kan vara mig själv. Rentav en bättre version av mig själv. Hmm.. är detta vad det ska vara att vara med någon... Att man hela tiden vill vara bättre... vill göra saker för att den andra ska vara lycklig. Om det senare fallet... hmm... ja då blir det svårt minst sagt....
 
Nu är det som finns allt annat än slentrian... det finns något jag ärligt talat inte varit med om någonsin innan. Inte bara sett till värderingar och andra aspekter. Utan även sett till samtal, världsåskådning... och allt känns lärorikt, och ögonöppnande på ett sätt jag inte känt innan.
Är det så här det kan vara? I så fall vill jag göra allt, hela tiden, när som helst och var som helst... men ej ensam.
 
Nu behöver merparten av er som läser detta inte läsa in för mycket kring detta. Jag mår bra, jag mår mer än bra faktiskt - lycklig rentav... i alla fall i detta nu. Nördliv blomstrar, allt är spännande, musik har spelats in (om än på hemmaplan) och ungarna mår bra. Dessutom vill Pim att vi ska campa en vecka i Juli med tält, för ungarnas skull. Kan bli kul...kanske...
 
För jag vet nu att Ice kompis - en kille från Danmark, ska komma hit under den veckan!! Hmm... nu jävlar ska jag trycka in mig mellan henne och denna kille som en fluga på skit kan jag säga. Här ska ingen lillkille komma och peta på Ice om jag har nåt att säga till om. Han verkar förvisso (om jag ska vara helt ärlig) vara en reko kille, vad det verkar... och bara kompis. Men ärligt talat... att göra åtagandet att åka till Sverige bara för att vara med Ice... hmm... som sagt, jag kommer vara på de som klister på papper (vad är grejen med alla dåliga liknelser...)

Nåja... där har ni dagens flumm. Läs inte in för mycket i det hela nu vänner!

Ps.
Vet ni att Ni kan stötta Nördliv? Gå till Patreon och stötta med en femtiolapp i månaden.. så går det till att vi kan utöka, blomstra och framförallt utvecklas än mer... plus att Ni får mängder med roligt innehåll att titta på eller lyssna på! Allt från filmanalyser, minipoddar, spelkåserier och ibland knäppa listor där vi listar bästa chipssorten eller rentav mjölkchoklad. Mycket roligt att se och höra helt enkelt... och allt finns här! Jag personligen skulle uppskatta det enormt mycket... jag menar en femtiolapp.... det låter kanske lite för er, men för oss kan det göra att vi kan göra sååå mycket mer ❤

https://www.patreon.com/nordlivse

Hur man gör?
* Tryck på länken
* Välj nivå (exempelvis fem dollar)
* Skapa login, eller logga in via ert Facebook eller Google konto (tänk gmail)
* För in era kortuppgifter (givetvis är Patreon helt säkert, med kryptering m.m)
* Klart! Du kan nu njuta av knäppheter, samt veta att jag är evigt tacksam!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0