Vägskäl...
Hur publika blir de här kommentarerna? Vill bara testa!
Jag skulle vilja skriva om saker som känns bra. Känns rätt. Som hur det känns när du håller om mig, eller hur när vi pratar och du alltid tycks välja just de orden som når längst in i mig. Eller hur din röst låter inom mig när du pratar utan att säga ett ord. Hur gärna jag vill veta mer om dig, känna dig, vara en del av dig, och låta dig bli en del av mig.
Jag vill berätta hur jag gång på gång skakar på huvudet åt mig själv för de tonårsfasoner du har fått mig att börja med, mot min vilja I might add, och hur det är samma känsla som får mig att vilja att konstant höra av mig som gör att jag inte "vågar" (tänk om jag blir jobbig! Tjatig!) trots att jag för det mesta vet bättre.
Ord har makt, och du, min vän, kan tala med tusen röster med en beröring och en blick.
Ord har makt, och det är därför jag skulle vilja skriva allt det här och så mycket mer, men för varje tanke som formuleras behöver jag samla mig.
Därför skriver jag istället om hur jag inte längre hittar ro i mitt eget huvud (inte som jag gör när du håller om mig).
Om hur jag inte längre vet vad jag gör här i mitt eget hus (när jag borde vara vid din sida).
Om hur jag saknar dig, varje timme, varje minut.
