Att långsamt dö av metaforisk drunkning...
Tänk er ett skepp liknande Titanic. Det har börjat läcka och du är den ende som kan stoppa vattenmassorna från att flöda in. Du försöker stoppa igen hålen, men för varje igenstoppat hål, så börjar ett annat att läcka, och bli större.
Till slut så är vattenflödet så pass stort att det inte finns annat än att stänga luckan/dörren till detta rum och ta sig ut på däck. Och trots att du ännu kan rädda dig själv, så står du ändå där på båten. Med vetskapen om att du inte kan göra något....
Och under dig så strömmar vattnet in och det bara är en tidsfråga innan skeppet går under.
Detta är hur jag ännu känner för mitt jobb. Det är såpass att jag ärligt talat vill hoppa över relingen och bara simma till land. Låt skeppet sjunka....jag orkar inte ha varken ansvaret, energin eller intresset längre....
Låt skeppet sjunka....
Jag har i två år tagit allt jag kunnat för att försöka stoppa vattnets ingång, men orken har verkligen försvunnit, och jag finner mig nästan slentrianmässigt och automatiserat vifta med händerna för att få undan vattnet. Men nu börjar jag inse att jag ibland inte ens får med mig något vatten, utan att jag ibland bara viftar runt på luften....
Det känns hopplöst, och varje natt går jag och lägger mig, tänkandes på allt vatten som strömmar in. Ångesten drabbar mig och det går inte att sova. Ingen mat smakar, och jag äter både fel och vid fel tillfälle. Jag mår dåligt...kroppen påverkas negativt, och i slutändan sinnet...
Nä, jag tror att snart är tiden kommen för mig att hoppa i vattnet och pröva nå någon ö. Det är ett vågspel i sig....men hellre vara fri och dö på mina villkor än denna ständiga ångest....
Till slut så är vattenflödet så pass stort att det inte finns annat än att stänga luckan/dörren till detta rum och ta sig ut på däck. Och trots att du ännu kan rädda dig själv, så står du ändå där på båten. Med vetskapen om att du inte kan göra något....
Och under dig så strömmar vattnet in och det bara är en tidsfråga innan skeppet går under.
Detta är hur jag ännu känner för mitt jobb. Det är såpass att jag ärligt talat vill hoppa över relingen och bara simma till land. Låt skeppet sjunka....jag orkar inte ha varken ansvaret, energin eller intresset längre....
Låt skeppet sjunka....
Jag har i två år tagit allt jag kunnat för att försöka stoppa vattnets ingång, men orken har verkligen försvunnit, och jag finner mig nästan slentrianmässigt och automatiserat vifta med händerna för att få undan vattnet. Men nu börjar jag inse att jag ibland inte ens får med mig något vatten, utan att jag ibland bara viftar runt på luften....
Det känns hopplöst, och varje natt går jag och lägger mig, tänkandes på allt vatten som strömmar in. Ångesten drabbar mig och det går inte att sova. Ingen mat smakar, och jag äter både fel och vid fel tillfälle. Jag mår dåligt...kroppen påverkas negativt, och i slutändan sinnet...
Nä, jag tror att snart är tiden kommen för mig att hoppa i vattnet och pröva nå någon ö. Det är ett vågspel i sig....men hellre vara fri och dö på mina villkor än denna ständiga ångest....
Skara Sommarland och 10:e bästa i sverige!
Så var vi inne i mars...och Pim har flyttat hem. Ja...vi får se hur det går helt enkelt.
Men nog om det...
Mot mer viktigare saker ;)....
Nördliv kom på 10:e plats i tävlingen om utmärkelsen "Årets Spelpodcast 2016". Något i sig som vi är sjukt glada för. Om inte annat för att vi var nominerade.
Bättre lycka nästa år när vi vinner....;)
Men vad är grejen med Skara Sommarland då?
Jo, jag och Pim satt å planerade....så i sommar blir det till att åka till Skara. Bo i tält och bada som galningar.
Vi hoppas det i alla fall.
I övrigt vet jag inte om något särskilt hänt direkt. Pim flyttade hem igen för att lägenhetens kontrakt tog slut. Podcasten går vidare i stormsteg, med nya deltagare och skribenter.
Och jag får alltmer tid åt familjen....eller ja så småningom i alla fall är tanken. När de nya kommit in i det hela bra.
I nuläget så har vi fått skaffa en organisation kring sajten och podcasten, då det är mycket att hålla reda på.
Jag står som ansvarig utgivare och chefredaktör, Max och Danny står som Redaktionschefer för att nämna lite.
Det har behövts, och är till för att underlätta hanteringen av allt som har med sajt och podcast att göra. Skit roligt helt enkelt!
nåja...nu räcker det.
Bye bye!
Men nog om det...
Mot mer viktigare saker ;)....
Nördliv kom på 10:e plats i tävlingen om utmärkelsen "Årets Spelpodcast 2016". Något i sig som vi är sjukt glada för. Om inte annat för att vi var nominerade.
Bättre lycka nästa år när vi vinner....;)
Men vad är grejen med Skara Sommarland då?
Jo, jag och Pim satt å planerade....så i sommar blir det till att åka till Skara. Bo i tält och bada som galningar.
Vi hoppas det i alla fall.
I övrigt vet jag inte om något särskilt hänt direkt. Pim flyttade hem igen för att lägenhetens kontrakt tog slut. Podcasten går vidare i stormsteg, med nya deltagare och skribenter.
Och jag får alltmer tid åt familjen....eller ja så småningom i alla fall är tanken. När de nya kommit in i det hela bra.
I nuläget så har vi fått skaffa en organisation kring sajten och podcasten, då det är mycket att hålla reda på.
Jag står som ansvarig utgivare och chefredaktör, Max och Danny står som Redaktionschefer för att nämna lite.
Det har behövts, och är till för att underlätta hanteringen av allt som har med sajt och podcast att göra. Skit roligt helt enkelt!
nåja...nu räcker det.
Bye bye!
