Olika världar

Idag började i mycket som en vanlig dag. Jag for te jobbet, knegade fram en slant och for hem.

Utvecklingssamtal för Icey väntade och där fick hon veta (och jag o Pim) hur duktig hon är.

När vi efter det kom hem så väntade en överraskning.

I soffan sitter Pims kompis M ( jag nämner enbart förnamn för respekt för henne) och hennes två månaders bebis.

Först blev vi glada att se henne tills vi fick reda på att hennes man hade burit sig illa åt i samband med vaccination för deras dotter. Han hade valt att neka vaccin för polio pga "det tjänade bara en regering vars enda syfte är att kontrollera och döda sina medborgare" och "han vill inte stödja en regering som säljer vapen till andra länder och därmed även står till skuld för många mord i och utanför Sverige".


Pga detta ville han ej att sin fina två månaders dotter skulle få polio vaccination och därmed vara under "kontroll" av staten?!

Självklart opponerade M sig varpå han slog henne och dessutom kastade hennes iPhone 3GS i golvet och därpå krossade den med foten.


Allt detta på vårdcentralen inför mången förvånade/förskräckta patienter/personal. Då M höll i dottern och han dessutom slog åt och på henne så fick hon hjälp av andra människor på plats då det hela tydligen blev ett riktigt spektakel.

Så där satt hon i vår soffa, även hon thai med sin lilla dotter och utan någonstans att gå.

På grund av att hennes man prioriterar sina extrema värderingar högre än sin familj. Även om han dessutom sa till henne att polio vaccin var ett trick från staten i enbart syfte att döda fler av Sveriges innevånare?!!

Suck!


Våra hjärtan gick självklart ut till henne och den lilla och nu ligger de två och sover på en madrass i vårt vardagsrum.

Jag kan inte göra annat att känna sorg att detta har hänt och får helt enkelt sträcka ut en hand i nöd och att vi i vår familj försöker hjälpa M så gott vi kan, då hon inte har någon annan att vända sig till i detta land.

Jag kan tänka mig nu att många tänker på thailändska kvinnor i ett visst skimmer av misstänksamhet, men utifrån min egen erfarenhet och vetskap så drivs alla de jag känner/kännt av att bara få ett bra liv med någon de älskar.

Att nu M som är gift och dessutom varit så lyriskt lycklig i sitt giftermål trots mannens extrema åsikter om politik och värderingar till slut faller offer för samma konstiga värderingar är verkligen sorgligt.

Men jag, Pim och så många som kan i det thailändska gemenskapen (det bor ändå många thai i Örebro enbart) kommer säkerligen alla hjälpa till. För är det något jag sett hos thai kulturen är att alla verkar ställa upp och framförallt tillsammans hjälpa varandra. Man samlar ihop pengar för resor, för barn, för familj. Och alltid genom hårt arbete. M själv är förvånad då hennes man levt på socialen pga av han inte vill känna sig "kontrollerad" av någon, och enligt honom i sin tur staten. Och att han nu senare även vill gå ifrån socialbidrag då det i sig är något han står emot. Ja jisses....

Och där står hon, med en två månaders baby, fullt medveten om att hon kan skaffa jobb (något hon självklart vill då de lever väldigt knapert, telefonen enbart hade honfått av sin au-pair familj i norge, där hon jobbade länge) och att hon vill jobba. Men när den lilla flickan är så liten så går det bara in. Varken praktiskt eller moraliskt. Medan hennes man vägrar jobba, och nu även inte vill ha socialbidrag.....

Ja, ännu en gång....ja jisses...


Så dagen blev en väldigt reflekterande och ledsam dag på ett sätt, även om min tilltro på att det kommer ordna sig ändå alltid finns där.


Hon har vår hjälp och det är bara början. Gemenskapen i Örebro är större en man tror.


Att vara thai är att höra samman och hjälpa till. Att överleva. Och vi ska hjälpa henne i hennes överlevnad, oavsett hur hon går vidare....



Mitt hjärta går ut till den unga mamman vars liv plötsligt tog en helt ny riktning och med förhoppningen och tron om att allt kan överkommas.


Det var dagens ord det.....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0