5 år försenad smekmånad - Paris 2012
Tills slut blev det av, min kära Pim fick sin Paris resa och väl där så infann sig en innerligt geniun känsla av gemenskap och kärlek.
Visst blev det stormigt från och till som alltid med min Pim, men jag ger mig inte. Jag gav mig inte för alla år sen när hon gett upp om att vi på något sätt skulle ens vara tillsammans, ens bo tillsammans.
Nu är jag och kommer aldrig vara perfekt till HUR jag är, även om jag vet att hon älskar mig. Det finns saker som hon gör som jag har svårt att förstå, och saker jag gör som hon inte förstår. Intressen, drömmar och mål kan på vissa plan vara olika.
Men några saker blev cementerade med denna tillslut (äntligen) försenade bröllopsresa...
1. Jag älskar henne, och när hon är arg, blir jag arg, När hon är sur, så försvinner jag ner i ett svart hål, Men när hon är glad. Då känner jag mig levande igen :)
2. Vi kommer aldrig vara likadana; men är det så konstigt, då vi har så fruktansvärt olika bakgrunder och förutsättningar tidigare i våra liv.
3. Även om intressen skiljer sig, så förenar sig våra drömmar alltmer liknande. Bra framtid för barnen, bra liv för oss, gärna hus och körkort/bil, och ett fortsatt resande :)
Vi fick äntligen vår bröllopsresa, efter fem långa svåra år. Genom upp och nergångar...
Pengabrist, arbetslöshet, frustration, ilska, ledsamhet, övertalning efter övertalning, hopp, kärlek, Ice & Julia, små förändringar, stora förändringar, inga (ja faktiskt) förändringar (paradoxalt nog, men inom enbart vissa områden), har ändå gjort att vi idag står här tillsammans.
Jag kan självklart ej se framtid, ej heller tror jag på att man kan se in i framtiden (Pim har blivit spådd många ggr dock hi hi) men man måste visualisera sina mål och sedan sträva efter dom så gott man kan.
Mitt liv är med Pim, barnen och en framtid som handlar om just dom.....allt annat är sekundärt. Bara man håller en balans i sitt liv, så ska det gå bra, och förhoppningsvis så har det kommit ännu ett inlägg om en "årsdagsresa" om säg fem år igen :)
Visst blev det stormigt från och till som alltid med min Pim, men jag ger mig inte. Jag gav mig inte för alla år sen när hon gett upp om att vi på något sätt skulle ens vara tillsammans, ens bo tillsammans.
Nu är jag och kommer aldrig vara perfekt till HUR jag är, även om jag vet att hon älskar mig. Det finns saker som hon gör som jag har svårt att förstå, och saker jag gör som hon inte förstår. Intressen, drömmar och mål kan på vissa plan vara olika.
Men några saker blev cementerade med denna tillslut (äntligen) försenade bröllopsresa...
1. Jag älskar henne, och när hon är arg, blir jag arg, När hon är sur, så försvinner jag ner i ett svart hål, Men när hon är glad. Då känner jag mig levande igen :)
2. Vi kommer aldrig vara likadana; men är det så konstigt, då vi har så fruktansvärt olika bakgrunder och förutsättningar tidigare i våra liv.
3. Även om intressen skiljer sig, så förenar sig våra drömmar alltmer liknande. Bra framtid för barnen, bra liv för oss, gärna hus och körkort/bil, och ett fortsatt resande :)
Vi fick äntligen vår bröllopsresa, efter fem långa svåra år. Genom upp och nergångar...
Pengabrist, arbetslöshet, frustration, ilska, ledsamhet, övertalning efter övertalning, hopp, kärlek, Ice & Julia, små förändringar, stora förändringar, inga (ja faktiskt) förändringar (paradoxalt nog, men inom enbart vissa områden), har ändå gjort att vi idag står här tillsammans.
Jag kan självklart ej se framtid, ej heller tror jag på att man kan se in i framtiden (Pim har blivit spådd många ggr dock hi hi) men man måste visualisera sina mål och sedan sträva efter dom så gott man kan.
Mitt liv är med Pim, barnen och en framtid som handlar om just dom.....allt annat är sekundärt. Bara man håller en balans i sitt liv, så ska det gå bra, och förhoppningsvis så har det kommit ännu ett inlägg om en "årsdagsresa" om säg fem år igen :)
Nåja.....här är lite från Paris....denna kontrastfyllda stad.
Kommentarer
Trackback
