Envisa thailändskor...
Igår morse (runt åtta tiden) så föll Pim av cykeln på vägen till skolan. Hon slog hårt i huvud såväl som arm och ben. Ändå så drar hon sig till skolan, spyfärdig med ont i kroppen; framförallt huvudet.
När hon väl ringer mig vid kl. 10, så kan hon knappt stå, med sitt bultande huvud. Jag säger åt henne att hon bör gå te akuten. Men hon har precis börjat jobba, och vill inte missa jobbet.
Så hon går te jobbet och jobbar till eftermiddagen innan hon inte klarar mer. Hon är trött, sömnig och har allmänt ont i kroppen; särskilt huvudet.
Då ringer jag igen och säger att nu får det vara nog med detta envisa tjat. Så jag med hjälp av en arbetskamrat åker och hämtar henne och drar till akutmottagningen.
När hon väl ringer mig vid kl. 10, så kan hon knappt stå, med sitt bultande huvud. Jag säger åt henne att hon bör gå te akuten. Men hon har precis börjat jobba, och vill inte missa jobbet.
Så hon går te jobbet och jobbar till eftermiddagen innan hon inte klarar mer. Hon är trött, sömnig och har allmänt ont i kroppen; särskilt huvudet.
Då ringer jag igen och säger att nu får det vara nog med detta envisa tjat. Så jag med hjälp av en arbetskamrat åker och hämtar henne och drar till akutmottagningen.
Släpper av henne, (stackarn satt där och såg ensam och sorglig ut); ville inte lämna henne. Men med tanke på akutens rykte om att inte vara det mest snabba verksamheten, så blev jag tvungen att åka och hämta ungarna. Även där med hjälp av min arbetskollega Robert.
Iväg med bilen i det snöiga och dretiga snöovädret. Först hämta Ice, och sedan hämta en ledsen och trött Julia.
Sedan blev det att vänta...
Titt som tätt, så slog jag en signal till min lilla fru och kolla läget. Fortfarande kl 20 så hade inte doktorn sett henne. När han väl strax därpå kom, så sa han förvisso att det förmodligen inte var något allvarligt, men ändå värt att göra röntgen.
Sedan fick hon vänta.....tiden gick och kl 22, så fick hon helt enkelt nog. Hon är en envis jävel ha ha
Så hon frågade igen, när doktorn skulle komma.....ingen kunde säga varken bu eller bä. Så hon fick rådet om att ta alvedon och ta det lugnt, så gick hon sedan hem. Hon är allt en envis flicka....
Tack och lov fick hon skjuts av brorsan. Så det blev någorlunda snabb hemkost. Runt halv elva var hon hemma igen.
Ja....herregud. Och idag, så även fast hon har värk i både ben och arm, och framförallt huvud. Så tar hon sig in gåendes i snön för att jobba. Hon är allt en envis liten dam min fru. Och jag älskar henne för det likamycket som det gör mig förbannad ibland :D
Men vad gör man! Hon har velat jobba och ha jobb sen hon kom te sverige för typ fyra år sen, så nu när hon äntligen kan jobba, så vill hon absolut INTE missa tillfälle att jobba.
Ha ha....vad gör man!
Iväg med bilen i det snöiga och dretiga snöovädret. Först hämta Ice, och sedan hämta en ledsen och trött Julia.
Sedan blev det att vänta...
Titt som tätt, så slog jag en signal till min lilla fru och kolla läget. Fortfarande kl 20 så hade inte doktorn sett henne. När han väl strax därpå kom, så sa han förvisso att det förmodligen inte var något allvarligt, men ändå värt att göra röntgen.
Sedan fick hon vänta.....tiden gick och kl 22, så fick hon helt enkelt nog. Hon är en envis jävel ha ha
Så hon frågade igen, när doktorn skulle komma.....ingen kunde säga varken bu eller bä. Så hon fick rådet om att ta alvedon och ta det lugnt, så gick hon sedan hem. Hon är allt en envis flicka....
Tack och lov fick hon skjuts av brorsan. Så det blev någorlunda snabb hemkost. Runt halv elva var hon hemma igen.
Ja....herregud. Och idag, så även fast hon har värk i både ben och arm, och framförallt huvud. Så tar hon sig in gåendes i snön för att jobba. Hon är allt en envis liten dam min fru. Och jag älskar henne för det likamycket som det gör mig förbannad ibland :D
Men vad gör man! Hon har velat jobba och ha jobb sen hon kom te sverige för typ fyra år sen, så nu när hon äntligen kan jobba, så vill hon absolut INTE missa tillfälle att jobba.
Ha ha....vad gör man!
Kommentarer
Trackback
