Fredrik Olssons Blogg

Hon nickade bara glatt och sa att hon skulle packa väskan. Hon tog med sig lite kakor o målarbok o nalle och sen for vi.

Under repet så kollade jag till henne ofta...för att se så att hon inte fick ont i öronen.
Hon verkade lite konstig i mitten av repet...men jag/vi fortsatte iaf efter jag frågat om det var okej.
Hon såg rödögd ut och blicken flackade....hmm...konstigt. Var hon ledsen...eller..

Hon hade öronproppar så hon borde inte ha ont......tänkte jag.

Men men....vi spelade vidare.... och sen vare slut.

På vägen hem frågade jag hur det var. Hon sa glatt att hon inte ville följa med många fler gånger.
Att hon tyckte att det var "faktiskt ganska bra".

Jag frågade om hon mådde dåligt eller nåt...om musiken var för hög.

Hon skakade på huvudet och sa - "Ähh jag var trött. Musiken var så bra så jag somnade efter en stund. Men när ni alla spelade samtidigt igen så vaknade jag. Sen ville jag dansa när jag hörde mer!"

Ha ha....tråkig musik tänker ni. Fel.....bara det att hon vaggas ibland till Unspoken. Så symptomet borde jag ha förstått. Men en annan stojar runt och skrålar hela tiden så man tänker inte på det på det sättet.

Men hon tyckte i korthet om det, och lär följa med fler gånger. Hon frågade redan på vägen hem.... - "När spelar ni nästa gång?....jag vill med då också!"

Se där....