Fredrik Olssons Blogg

Ponyo är en animerad film från Studio Ghibli, en liten med högst levande kraft i den animerade branschen. De (främst regissör Hayao Miyazaki) producerar filmer gjorda helt enkelt för människor som vill må bra.

Men till skillnad från feel-good filmer rent generellt, så är det alltid med en enorm värme och ett penseldrag i taget som filmerna görs. Där varje stråk av färger är minutiöst planerat att innehålla innebörd och känsla.



Ponyo är i korthet en saga om en fisk-flicka (låter knäppt jag vet) som flyter iväg från sitt hem under vattnet med pappa trollkarl och träffar på pojken Sosuke. Sosuke märker dock inte av att pappa trollkarl, eller Fujimoto som han heter söker henne, för rädsla för vad som kan hända om Ponyo blir kvar för länge i Sosukes närhet, och för länge på land. Hon för nämligen med sig en kraft; en kraft från själva havet.

Jag vill egentligen inte säga mer om hur storyn fortlöper, det får man ta reda på själv. Men man får en inblick i såväl pojken Sosukes liv, som Ponyos liv. Och allt som händer därefter är helt enkelt fantastiskt.

Storyn till viss del är baserad eller rättare sagt inspirerad av HC Andersens Den Lilla Sjöjungfrun, men de likheterna är väl främst, ung-kvinna-vill-bli-människa om man så säger.

Storyn i sig innehåller inte så mycket hinder för huvudpersonerna, men så är egentligen aldrig målet med Miyazakis filmer. De är verkligen främst gjorda att ge värme och sympati i en annars så kall och cynisk värld.

Allt detta tillsammans med det utsökta och pastell rika animeringen gör det så mycket mer. För varje känsla som presenteras i ljud, så finns det bilder som faktiskt talar starkare.

Nu har dock filmen begåvats även med det sedvanliga men starka ljudbilden som de flesta Ghibli filmer har. Fint orkestrerade musikaliska låtar i något barnslig ton. 

Nu är jag en rabiat Miazaki beundrare som ni märker; men om jag ska försöka hitta svagheter, så är det följande.

Storyn kan ibland tyckas för enkel. Tillbaka där ang. detta med minimalt hinder för huvudpersonerna. Även om hinder finns i "jagandet" av Ponyo från fadern, så blir det aldrig så angeläget, och inte heller blir det något enorm vändpunkt i filmen. Utan snarare så långsamt och värdigt så förs fadern in på "rätta" spåret.

Utöver detta så är det svårt att se något fel på filmen.


Miyazaki och Ghibli studios står bakom ex. "Spirited Away", "Howls moving castle" och framför allt "Min granne Totoro", vilket är riktigt bra rullar. Men i jämförelse så är Ponyo mer för de yngre barnen, liknande stilen av Totoro, mer än Spirited Away.

Det blir aldrig läskigt eller så direkt, men så var den enligt regissören ämnat just för de yngre.

Men som sammanfattning.

Vill ni ha en tecknad film. Ej stöpt ur Disneys vanliga formel, och med äkta animerad känsla. Se Ponyo. Det är en fullträff på många nivåer och kommer få er att känna er aningen gladare inför livet som komma skall.

Ponyo är ett givet köp, och särskilt om ni begåvats med bluray och HD tv. Mumma!

Rekommenderas väldigt starkt!

Ps. Den japanska versionen är den man SKA se. Översättningar till svenska och engelska är i regel inte alls i närheten av den ursprungliga versionens goda röstaktörer. DOCK så kan det sägas att den engelska utgåvan av just denna film är ett tacksamt undantag; med röster från ex. Cate Blanchett, Matt Damon, Tina Fey och Liam Neeson. De sköter det godkänt bra faktiskt.