Filmtips från farbror Fredrik - "Min granne Totoro"
MIN GRANNE TOTORO
Nu när jag ändå är på gång. Så måste jag ( med betoning på fanatiskt ) ta upp en rulle som gjort stort intryck på mig. En rulle som jag nu sett ett antal gånger och som jag säkerligen INTE kan vara objektiv till.Nu tar jag upp filmen vars bilder pryder denna blogg, nämligen den tecknade filmen; Min granne Totoro.
Först har vi den fina lilla storyn. Den handlar om systrarna Satsuki och Mei som precis har flyttat ut till ett stort hus med sin pappa. Alltmedan mamman ligger på ett sjukhus på annan ort. Systrarna upptäcker att det finns något mystiskt och magiskt i huset. Men även ute i skogen.
För en dag så träffar de på sin granne, Totoro. Han är en stor och mjuk varelse som är skogens väktare. Tillsammans med honom upptäcker dom mycket av omnejdens natur och platser. Det är helt enkelt början på ett fantastiskt äventyr.
Allt detta sker med de animationer som man får via Studio Ghibli/Hayao Miyazaki (regissör) som senare varit med och skapat filmer som "Spirited Away" och "Ponyo på klippan vid havet". Det är ett bildspråk som talar till en direkt. Och då denna film likt Ponyo är gjord med åtanke på de mindre barnen, så funkar den fruktansvärt bra över åldersgränserna. Likaså är ljudet och musiken härligt Ghibli:esk, med glada melodier som sätter sig direkt.
Man ser på filmen, och känner verkligen att flickorna (som är högst animerade) känns verkliga. De är så där som barn verkligen är. Man ser det i barn man ser på gatan lekandes utanför, eller för den delen i ens egna barn.
Så är barn.
Sen att mötet med Totoro, för filmen så pass sympatisk och tilltalande att man ögonblickligen smälter, gör det hela bara bättre.
Filmen är magisk på det sättet handlingen framförs mer av vad man ser än vad som sägs (japp samma här som i Ponyo till stor del).
För många som inte känner till Miyazaki filmer, ser de säkert som enbart en ytterliggare yttring på anime/manga sidan.
MEN jag säger att de å det bestämda är lååååååååångt i från gängse anime. De ÄR helt enkelt långfilmer som råkar vara animerade och innehålla viss mängd magi.
Där de generella animeserierna/filmerna innehåller samma form av dialog och bildspråk, så är Miyazakis bildspråk helt egen.
Detta är INTE anime. Detta är animerad film.
För en dag så träffar de på sin granne, Totoro. Han är en stor och mjuk varelse som är skogens väktare. Tillsammans med honom upptäcker dom mycket av omnejdens natur och platser. Det är helt enkelt början på ett fantastiskt äventyr.
Allt detta sker med de animationer som man får via Studio Ghibli/Hayao Miyazaki (regissör) som senare varit med och skapat filmer som "Spirited Away" och "Ponyo på klippan vid havet". Det är ett bildspråk som talar till en direkt. Och då denna film likt Ponyo är gjord med åtanke på de mindre barnen, så funkar den fruktansvärt bra över åldersgränserna. Likaså är ljudet och musiken härligt Ghibli:esk, med glada melodier som sätter sig direkt.
Man ser på filmen, och känner verkligen att flickorna (som är högst animerade) känns verkliga. De är så där som barn verkligen är. Man ser det i barn man ser på gatan lekandes utanför, eller för den delen i ens egna barn.
Så är barn.
Sen att mötet med Totoro, för filmen så pass sympatisk och tilltalande att man ögonblickligen smälter, gör det hela bara bättre.
Filmen är magisk på det sättet handlingen framförs mer av vad man ser än vad som sägs (japp samma här som i Ponyo till stor del).
För många som inte känner till Miyazaki filmer, ser de säkert som enbart en ytterliggare yttring på anime/manga sidan.
MEN jag säger att de å det bestämda är lååååååååångt i från gängse anime. De ÄR helt enkelt långfilmer som råkar vara animerade och innehålla viss mängd magi.
Där de generella animeserierna/filmerna innehåller samma form av dialog och bildspråk, så är Miyazakis bildspråk helt egen.
Detta är INTE anime. Detta är animerad film.
Nåja, för att försöka göra en sammanfattning, så kan jag (aningen fanatisk som jag är) enbart rekommendera denna film. Den är nämligen underbar, fin, rolig, sorglig, upplyftande och helt enkelt magisk.
Detta är MIN personliga favorit ibland alla Ghibli/Miyazaki filmer. Och många tänker, tja, det är alltid så när man växer upp med en film. Man blir blind pga nostalgi.
Tja, jag upptäckte denna film enbart för fem år sen.....
Detta är MIN personliga favorit ibland alla Ghibli/Miyazaki filmer. Och många tänker, tja, det är alltid så när man växer upp med en film. Man blir blind pga nostalgi.
Tja, jag upptäckte denna film enbart för fem år sen.....
Kommentarer
Trackback
