Fredrik Olssons Blogg

Kom hem i måndags till vad som såg så sött ut. Pim och Ice låg tillsammans i soffan och sov. Det visade sig dock bara att Ice sov. Pim låg i sådana smärtor att hon grät i sömnen. Jag försökte prata med henne, men hon var svår att få svar ifrån. Det visade sig att hennes bensmärtor var outhärdliga. Det och det faktum att hon även hade hög feber gjorde mig allvarligt orolig.

Så efter många om och men, så blev det av till sjukhuset. Med hjälp av morsan dårå...

Sen visade det sig att hon var tvungen att stanna kvar så jag fick vänta på att Ice lugna ner sig. ( Ice är väldigt mammakär, och tanken på att vara utan henne gjorde henne bestört)

Men till slut (runt tio tiden tror jag) kom vi hem. Jag gjorde mitt bästa att lugna Icey, och fick sedan vänta för att få henne att somna.

På tisdagen, for vi tillbaka till sjukhuset, varpå vi väntade tålmodigt på att doktorn skulle komma tillbaka för svar på alla de "tusentals" prov som de gjort under kvällen och morgonen. Det var tack och lov inget allvarligt. Dock var smärtan något som de sa skulle komma och gå. Även om febern tacksamt gått ner.

Så jag stannade hemma även onsdag för att se efter henne lite och är nu äntligen tillbaka på jobbet. Även om jag är trött som tusan...

Suck...alltid är det något. Aja, man får vara glad att det inte var något allvarligt.

Stackars Pimmy, hon har så fruktansvärt ont i ryggen och hennes kropps ben. Doktorn sa dock att det bästa var ändå att inte ligga för mycket utan att röra på sig, i den mån man kan.

Så vi får se om hon klarar av marknadsafton ikväll....Hon vill så gärna gå så....

Tack och hej!