Lägenhetsvisning!!!
Under denna vackert soliga februaridag, så tog jag mig till en lägenhetsvisning.
Vi var på Tulegatan 4 B. En lägenhet som har både fördelar som nackdelar.
+ Priset (runt 5000/mån med el i hyran)
+Läget (Äckligt centralt, ligger i princip vid Ekershallen)
+Nära till city skolor
+ Möjlighet för tvättmaskin i lägenhet.
+ 3-5 Minuter till centrum
- Något skabbig lägenhet
- Dåligt planerat vad gäller planlösning
- Ganska ful.....
- Dåliga anslutningsmöjligheter vad gäller bredband.
Ja, jag vet inte, jag är väldigt kluven. Jag tycker den har många bra saker och endel dåliga. Sen att vi fick ett från start halvdant intryck av området och lägenheten hjälper inte. Pim tyckte inte om den. Hon hade väl förväntat sig en mer attraktiv lägenhet.
Vi ska klura lite på det över helgen, så får vi se.
Vore ju skönt att bara flytta för den delen.......
DHL - Here i come!
Igår var vi i Stockholm för att ha utbildning för DHL. Det var bra och sakligt.....även om det hade varit bättre om jag kunnat hålla mig mer vaken.
Jag vet inte om jag fått för dålig sömn natten innan....men ju fort vi kom in i konferensrummet så kändes ögonlocken så där fasansfullt tunga. Dumt nog så satt jag bredvid DHLs representant.
Suck!
Så där satt jag genom hela dagens föreläsningar, och dåsade nära nog till ett antal gånger. Ett antal gånger så nickade jag till. Ni vet sådär man gör precis innan sömnen kommer.
Fan!
Dom hade lagt fram godis på bordet så jag försökte frenetiskt hålla mig vaken genom att äta en godisbit lite titt som tätt.....hjälpte dock inte.
Nåja...det gick i alla fall bra....bra nog he he....
Nu så sitter vi här dagen efter och har då påbörjat detta projekt. Vad jag tycker hittills (har inte hunnit att börja ringa ännu) är att projektet verkar seriöst och roligt.
Vi får se hur jag känner om två-tre månader :)
Tjingeling!
Jag vet inte om jag fått för dålig sömn natten innan....men ju fort vi kom in i konferensrummet så kändes ögonlocken så där fasansfullt tunga. Dumt nog så satt jag bredvid DHLs representant.
Suck!
Så där satt jag genom hela dagens föreläsningar, och dåsade nära nog till ett antal gånger. Ett antal gånger så nickade jag till. Ni vet sådär man gör precis innan sömnen kommer.
Fan!
Dom hade lagt fram godis på bordet så jag försökte frenetiskt hålla mig vaken genom att äta en godisbit lite titt som tätt.....hjälpte dock inte.
Nåja...det gick i alla fall bra....bra nog he he....
Nu så sitter vi här dagen efter och har då påbörjat detta projekt. Vad jag tycker hittills (har inte hunnit att börja ringa ännu) är att projektet verkar seriöst och roligt.
Vi får se hur jag känner om två-tre månader :)
Tjingeling!
Måste bara flika in.....
Hjälpte syrran igår kväll med hennes dator, och hittade lite bilder som jag inte sett tidigare. B.la denna bild från mitt bröllop.
Med en norsk turist till vänster i bilden....:) ;)
Synd att hon tagit det med sin mobil, så den är dessvärre inte så stor.
Ville bara flika in det här lite.....
Nu ska jag göra mig i ordning för dagens jobb.....först softa lite innan jobbet startar senare
Musikdags! Ta fram guran och spela ;)
"Loved after the fact"
Am, Dm, G, E
there he sits,
a razorblade in his hand
and nothing fits
he´ll leave for evernight land
he´s sits and thinks
about his life and ways
alcohol he drinks
and knows the way he´ll go
F, Fm, c
refr
You know they love you
they´ll miss you
they´ll wonder why
but only, only when your dead
there she lies
with the curse of cancer
nothing can help a girl
when life´s already over
she´s thinking of things
she´ll never experience
(this) its what life brings
a ghostly absence
refr
You know they love you
they´ll miss you
they´ll wonder why
but only, only when your dead
there he lies
with an empty belly
a little child
in poor old delhi
he remember times
when he could eat
a life with his family
not living on the street
refr
You know they love you
they´ll miss you
they´ll wonder why
but only, only when your dead
Edvin framför allt....spela lite vetja ;) Kan ju inte bli värre än när jag själv spelar ha ha
Ängslan inför morgondagen
Imorgon ska jag få reda på vart jag ska ta vägen (hoppas jag) på jobbet.
Detta i och med att vi häromveckan fick höra att vi ska sluta för Posten, och gå vidare till ytterliggare ett nytt projekt.
Jag hade intervju för DHL häromveckan, och vi ska få reda på det imorrn. Skulle det inte bli DHL så vette tusan vad som händer. Jag har ytterliggare en intervju för HP imorgon oxå, så jag hoppas även på den. Både DHL och HP verkar vara bra projekt.
Skulle jag inte få nån av dom.....då vete tusan vad jag gör. Då blir det Vattenfall och kvällsarbete.
Suck.....får jag kvällsarbete så vet jag inte vad jag gör. Det får mig att verkligen må illa....rent fysiskt och psykiskt. Just den formen av jobb och hur den får mig att må dåligt.
Himla tråkigt det här, för Posten måste jag säga är det bästa projektet. Sköna medarbetare, toppen atmosfär, bra chef och informativt och ansvarsfullt arbete. Sånt jobb jag skulle kunna jobba med heltid.
Nåväl...det är väl bara att pallra sig till jobbet och se vart skåpet ska stå.....
!-Snälla inte Vattenfall-!
God natt!
Ps. LÄS GÄRNA MITT LILLA GAMLA FÖRSÖK TILL NOVELL LÄNGRE NER - "Endast skuggor"
Detta i och med att vi häromveckan fick höra att vi ska sluta för Posten, och gå vidare till ytterliggare ett nytt projekt.
Jag hade intervju för DHL häromveckan, och vi ska få reda på det imorrn. Skulle det inte bli DHL så vette tusan vad som händer. Jag har ytterliggare en intervju för HP imorgon oxå, så jag hoppas även på den. Både DHL och HP verkar vara bra projekt.
Skulle jag inte få nån av dom.....då vete tusan vad jag gör. Då blir det Vattenfall och kvällsarbete.
Suck.....får jag kvällsarbete så vet jag inte vad jag gör. Det får mig att verkligen må illa....rent fysiskt och psykiskt. Just den formen av jobb och hur den får mig att må dåligt.
Himla tråkigt det här, för Posten måste jag säga är det bästa projektet. Sköna medarbetare, toppen atmosfär, bra chef och informativt och ansvarsfullt arbete. Sånt jobb jag skulle kunna jobba med heltid.
Nåväl...det är väl bara att pallra sig till jobbet och se vart skåpet ska stå.....
!-Snälla inte Vattenfall-!
God natt!
Ps. LÄS GÄRNA MITT LILLA GAMLA FÖRSÖK TILL NOVELL LÄNGRE NER - "Endast skuggor"
Pimmy fyllde 30 år.....min lilla fru!
Då var Pimmys 30 års kalas avklarat. Det gick över ganska snabbt, och var kul. Pimmy var så nöjd så. Hon förväntar sig aldrig att få något, så när hon fick blommor och presentkort så blev hon jätteglad.
Maten gick åt oxå. Vi hade lite av varje. Allt från de numera obligatoriska vårrullarna, till Rischipsen och rismixen. Jag gjorde en god kiwi-banan tårta, och på det så hade vi även egengjord jelly. Jellyn (gele) gick dock inte åt. Den fastande inte i smaken direkt. Jag måste erkänna att jag inte var så mycket för den heller. I och med att jag i regel avskyr gele...
Pimmy tyckte man åtminstone skulle testa, och det stämmer ju faktiskt.
Om ni ser jellyn på bilden, så ser ni att det i princip fanns två versioner. En fyrkantig version, och en version skapad likt ett vitt blomornament. Den vita smakade kokos och den andra typen smakade egentligen inte mycket alls.....visade det sig.
Nåväl Pim försökte verkligen, och det måste sägas att det var ett himla bra försök. Själv så har jag som sagt alltid varit anti vad gäller såväl gele som kokos, så båda föll ej bra för min smak.
Varför gör vi så mycket mat varje gång, och varför måste vi förbereda allt så mycket. Nåja, nu är det gjort och det är skönt. Egentligen var tanken att vi skulle ha ett minimalt firande, men ändå blev det mycket mat.
Tja....man fyller ju faktiskt bara 30 år en gång.
Grattis min rara lilla fru.
Maten gick åt oxå. Vi hade lite av varje. Allt från de numera obligatoriska vårrullarna, till Rischipsen och rismixen. Jag gjorde en god kiwi-banan tårta, och på det så hade vi även egengjord jelly. Jellyn (gele) gick dock inte åt. Den fastande inte i smaken direkt. Jag måste erkänna att jag inte var så mycket för den heller. I och med att jag i regel avskyr gele...
Pimmy tyckte man åtminstone skulle testa, och det stämmer ju faktiskt.
Om ni ser jellyn på bilden, så ser ni att det i princip fanns två versioner. En fyrkantig version, och en version skapad likt ett vitt blomornament. Den vita smakade kokos och den andra typen smakade egentligen inte mycket alls.....visade det sig.
Nåväl Pim försökte verkligen, och det måste sägas att det var ett himla bra försök. Själv så har jag som sagt alltid varit anti vad gäller såväl gele som kokos, så båda föll ej bra för min smak.
Varför gör vi så mycket mat varje gång, och varför måste vi förbereda allt så mycket. Nåja, nu är det gjort och det är skönt. Egentligen var tanken att vi skulle ha ett minimalt firande, men ändå blev det mycket mat.
Tja....man fyller ju faktiskt bara 30 år en gång.
Grattis min rara lilla fru.
Utkast av "Endast skuggor" - Kort påbörjan av novell
En kort bit ur en något gammal text jag skrivit. Ge gärna kritik.
"Endast skuggor"
Förnimmelser. Endast förnimmelser av de människor som en gång känt honom fanns kvar.
Likt fantomskepnader som flöt genom hans sinne. Men så här hade det inte alltid varit.
En gång kunde han se, röra och tala. Nu var han stum. Nu var han död. Gustav var inte längre en levande människa.
Gator, så skinande och så blanka, far under hans svävande ande. Flytandes fram utan riktning, utan mål. Skuggor som hastigt far förbi och igenom hans kropp. Hur var detta möjligt, hur blev det så här…
Ju mer han ansträngde sig för att komma ihåg, desto fler minnesbilder poppade upp.
Han stannar till utanför ett fönster. Ett vitt hus med brunt tak. Innanför sitter en familj och äter. Han ser maten; födan som följsamt försvinner ner i deras skuggliknande kroppar. Rött upplyst materia, som glider nerför deras vad till synes bör vara halsar, ner i ett varmt inre. Personernas omnejd, aura om du så vill, lyser av en egen särdeles mystisk kraft.
Detta är tre personer som sitter och äter. Men också tre personer som visar olika känslor. Den robustare av kropparna verkar vara mannen, som av någon anledning visar en stark ljusgul aura, med stark utlinjering. Utlinjeringen som på ett intuitivt sätt visar på att det är just en man. En man med en något reserverad ton.
Den andra personen har en mindre kropp, en spädare sådan, med en grönaktig aura och med en tunn blå utlinjering.
Detta antar Gustav vara en kvinna. En kvinna fylld med oro och längtan och tvivel. Längtan efter någon annan. Någon som inte ens finns i närheten. Någon som finns på andra sidan staden. Någon som hon djupt inne älskar, men som hon inte kan få.
Den tredje personen är liten. Av utlinjeringen att se så är det en ung pojke. Hans aura är skarpt blå med vissa sekvenser av rött. Där de röda alltmer pulserar. Alltmer byggs upp.
Pojken verkar ha en yta av tillfredställning och spelad lycka över sig. Så mycket som hans lilla kropp klarar i ett socialt sammanhang. Men endast synligt för Gustav är den underliggande grova ilska som den unga pojken har.
Ett så tillbakahållet raseri att man kan se såväl tycke och smak för mord i hans aura. Detta är något som verkligen griper tag i Gustav så hårt att han för ett ögonblick får svårt att fokusera blicken. En stund senare vänder han blicken återigen på pojken, och ser dess sjukliga aura som i sig reser sträckan från pojken och in i såväl mannen som kvinnans auror.
En stilla tanke sätter sig fast i Gustavs sinne. Denna pojk kommer utföra något hemskt, något avskyvärt inom kort. Inom kort kommer denna person explodera i ett hav av raseri och blod.
Plötsligt så finner Gustav sig svävandes vidare, likt en dröm. Skepnader som är framför honom ses ibland accelerera. Likt en film som spolas framåt.
"- Var är jag på väg…? "
Där, på marken ligger en kropp. En mörk och svart sådan som har ett fåtal små ljusröda pulserande fläckar. Något som rent spontant betyder för Gustav att denna kropp är på väg att dö. Han tycks sugas mot kroppen. Tycks dras mot den som om en kraft tagit tag i honom. I detta fall går det inte utröna om kroppen avger någon form av ondska eller godhet, eller ens den minsta form av känsla. Den bara är där. Liggandes, väntandes.
Han börjar tappa greppet om sig själv. Förlora kampen mot kraften, som får honom att sugas in i kroppen.
Han hör han sig själv skrika för hög hals. Ambulanspersonalen hörs som en kakafoni i bakgrunden.
"– Han vaknade nu. Ge honom en injektion av…. "
Alla ljud tycks lägga sig över honom likt en blöt filt. Som om han har lock för öronen försöker han höra vad som sägs. Men allt ljud får bara en avlägsen ton över sig.
"- Vad har hänt…..var är jag…..hur…! "
En rödhårig ung sköterska lutar sig schyssandes över honom.
"- Tyst nu. Ni har klarat er. Allt ska bli bra. Allt ska bli bra."
Hon är kort tänker han när han domnar av och faller in i medvetslöshet.
Vid ytterliggare ett tillfälle vaknar han upp, och ser att han än är kvar i ambulansen. Fast nu färdas han.
Han kan känna asfalten under hjulen. Dess dova brummande medan den far vidare över den torra vägen.
"- Herrn, ni hade tur. Hade inte bilen vänt precis när föraren sett dig. Så skulle jag nog inte prata med dig nu".
Hon var bedövande ljuvlig tyckte han. Hon var inte lång. Men inte för kort heller och med ett leende som fick honom att känna hjärtat i bröstet. Som fick honom att känna sig levande.
"- Tack tack…..tack min ängel!"
Så faller han in i sömnen igen.
"- Sådär för in honom direkt på akut. Hallå där….ur vägen!!"
Människor som springer, taklampor som skiner starkt i hans ögon. Vilken smärta. Vilken fasansfull smärta.
Dörrar som öppnas och doktorer och sköterskor som hojtar till varandra. Än en gång, försvinner han in i sinnets mörka vrå.
Vår i luften, en fågel hörs på avstånd. Öppnar ögonen.
"- Jamen god dag herr Javelin. Jag ser att du är på gång. Det var ju skönt att vi fick tillbaka dig. Det såg illa ut ett tag. Men nu ska ni allt se att allt blir bra".
Inga ord kommer, tungan känns låst.
"- Det ni känner nu är morfinet. Ni kommer må bättre snart ska ni se."
Han stänger igen ögonlocken och sover. Sover fridfullt. Drömmar om mörka skepnader.
Om personer som kännts av sin närvaro, men ändå inte synts gäckar hans drömmar.
Någonting som han inte ser är bredvid honom. Någonting som vill honom illa.
"- Så så….herr Javelin….lugna ner er, lugna ner er. Allt ska bli bra. Allt ska bli bra."
Den unga sköterskan, står lutandes över honom.
"- Ni skrek så mycket att ni väckte hela avdelningen….!"
En moderlig uppsyn far över hennes vackra ansikte.
"- Herr Javelin, hade ni en marddröm….Ni låg och skrek ett namn. Om jag inte misstar mig så skrek ni bilförarens namn. En viss Johansson. En viss Gustav Johansson."
Han försöker få fram ord genom sin rossliga hals, försöker få fram ett ljud. Men enbart en svag viskning undkommer.
"- Men jag är Gustav…..jag är Gustav Johansson."
Ett ögonblick ser sköterskan misstänksamt på honom.
"- Nej nej….Herr Javelin, ni är er själv. Ingen annan."
Hennes ansikte får en ton av vemod över sig. Likt det ansikte en doktor har när han pratar med galna människor. Förlåtande och nedlåtande på samma gång.
"- Nej jag är Gustav….Jag är Gustav!!"
"- Nej Herr Javelin, Gustav Johansson dog i bilolyckan som ni var del av. Han är tyvärr inte vid liv längre."
Hans huvud fylls av tankar. Det kaos av känslor och ångest som slår honom består mestadels av ovisshet.
Men då slår det honom. En tanke som måste vara rätt.
Han tog fel kropp. Han är inte längre sig själv. Han är död……men lever någon annans liv.
Han är död………..och levande på samma gång!
Så långt ger jag ut av denna ofullbordade lilla novell. Är den något att spinna vidare på. Vad förslags förändringar och tweakningar tycker ni bör göras. Jag vet att den är ofokuserad till viss del och säkerligen har både det ena och andra grammatiska felet. Men jag är intresserad av andra synvinklar och tillvägagångssätt för själva dramaturgin och skrivandet.
Ge gärna era idéer om själva historien. Bra eller dålig. Vad kan förbättras? Är den ens intressant att läsa...?
/Freddy
"Endast skuggor"
Förnimmelser. Endast förnimmelser av de människor som en gång känt honom fanns kvar.
Likt fantomskepnader som flöt genom hans sinne. Men så här hade det inte alltid varit.
En gång kunde han se, röra och tala. Nu var han stum. Nu var han död. Gustav var inte längre en levande människa.
Gator, så skinande och så blanka, far under hans svävande ande. Flytandes fram utan riktning, utan mål. Skuggor som hastigt far förbi och igenom hans kropp. Hur var detta möjligt, hur blev det så här…
Ju mer han ansträngde sig för att komma ihåg, desto fler minnesbilder poppade upp.
Han stannar till utanför ett fönster. Ett vitt hus med brunt tak. Innanför sitter en familj och äter. Han ser maten; födan som följsamt försvinner ner i deras skuggliknande kroppar. Rött upplyst materia, som glider nerför deras vad till synes bör vara halsar, ner i ett varmt inre. Personernas omnejd, aura om du så vill, lyser av en egen särdeles mystisk kraft.
Detta är tre personer som sitter och äter. Men också tre personer som visar olika känslor. Den robustare av kropparna verkar vara mannen, som av någon anledning visar en stark ljusgul aura, med stark utlinjering. Utlinjeringen som på ett intuitivt sätt visar på att det är just en man. En man med en något reserverad ton.
Den andra personen har en mindre kropp, en spädare sådan, med en grönaktig aura och med en tunn blå utlinjering.
Detta antar Gustav vara en kvinna. En kvinna fylld med oro och längtan och tvivel. Längtan efter någon annan. Någon som inte ens finns i närheten. Någon som finns på andra sidan staden. Någon som hon djupt inne älskar, men som hon inte kan få.
Den tredje personen är liten. Av utlinjeringen att se så är det en ung pojke. Hans aura är skarpt blå med vissa sekvenser av rött. Där de röda alltmer pulserar. Alltmer byggs upp.
Pojken verkar ha en yta av tillfredställning och spelad lycka över sig. Så mycket som hans lilla kropp klarar i ett socialt sammanhang. Men endast synligt för Gustav är den underliggande grova ilska som den unga pojken har.
Ett så tillbakahållet raseri att man kan se såväl tycke och smak för mord i hans aura. Detta är något som verkligen griper tag i Gustav så hårt att han för ett ögonblick får svårt att fokusera blicken. En stund senare vänder han blicken återigen på pojken, och ser dess sjukliga aura som i sig reser sträckan från pojken och in i såväl mannen som kvinnans auror.
En stilla tanke sätter sig fast i Gustavs sinne. Denna pojk kommer utföra något hemskt, något avskyvärt inom kort. Inom kort kommer denna person explodera i ett hav av raseri och blod.
Plötsligt så finner Gustav sig svävandes vidare, likt en dröm. Skepnader som är framför honom ses ibland accelerera. Likt en film som spolas framåt.
"- Var är jag på väg…? "
Där, på marken ligger en kropp. En mörk och svart sådan som har ett fåtal små ljusröda pulserande fläckar. Något som rent spontant betyder för Gustav att denna kropp är på väg att dö. Han tycks sugas mot kroppen. Tycks dras mot den som om en kraft tagit tag i honom. I detta fall går det inte utröna om kroppen avger någon form av ondska eller godhet, eller ens den minsta form av känsla. Den bara är där. Liggandes, väntandes.
Han börjar tappa greppet om sig själv. Förlora kampen mot kraften, som får honom att sugas in i kroppen.
Han hör han sig själv skrika för hög hals. Ambulanspersonalen hörs som en kakafoni i bakgrunden.
"– Han vaknade nu. Ge honom en injektion av…. "
Alla ljud tycks lägga sig över honom likt en blöt filt. Som om han har lock för öronen försöker han höra vad som sägs. Men allt ljud får bara en avlägsen ton över sig.
"- Vad har hänt…..var är jag…..hur…! "
En rödhårig ung sköterska lutar sig schyssandes över honom.
"- Tyst nu. Ni har klarat er. Allt ska bli bra. Allt ska bli bra."
Hon är kort tänker han när han domnar av och faller in i medvetslöshet.
Vid ytterliggare ett tillfälle vaknar han upp, och ser att han än är kvar i ambulansen. Fast nu färdas han.
Han kan känna asfalten under hjulen. Dess dova brummande medan den far vidare över den torra vägen.
"- Herrn, ni hade tur. Hade inte bilen vänt precis när föraren sett dig. Så skulle jag nog inte prata med dig nu".
Hon var bedövande ljuvlig tyckte han. Hon var inte lång. Men inte för kort heller och med ett leende som fick honom att känna hjärtat i bröstet. Som fick honom att känna sig levande.
"- Tack tack…..tack min ängel!"
Så faller han in i sömnen igen.
"- Sådär för in honom direkt på akut. Hallå där….ur vägen!!"
Människor som springer, taklampor som skiner starkt i hans ögon. Vilken smärta. Vilken fasansfull smärta.
Dörrar som öppnas och doktorer och sköterskor som hojtar till varandra. Än en gång, försvinner han in i sinnets mörka vrå.
Vår i luften, en fågel hörs på avstånd. Öppnar ögonen.
"- Jamen god dag herr Javelin. Jag ser att du är på gång. Det var ju skönt att vi fick tillbaka dig. Det såg illa ut ett tag. Men nu ska ni allt se att allt blir bra".
Inga ord kommer, tungan känns låst.
"- Det ni känner nu är morfinet. Ni kommer må bättre snart ska ni se."
Han stänger igen ögonlocken och sover. Sover fridfullt. Drömmar om mörka skepnader.
Om personer som kännts av sin närvaro, men ändå inte synts gäckar hans drömmar.
Någonting som han inte ser är bredvid honom. Någonting som vill honom illa.
"- Så så….herr Javelin….lugna ner er, lugna ner er. Allt ska bli bra. Allt ska bli bra."
Den unga sköterskan, står lutandes över honom.
"- Ni skrek så mycket att ni väckte hela avdelningen….!"
En moderlig uppsyn far över hennes vackra ansikte.
"- Herr Javelin, hade ni en marddröm….Ni låg och skrek ett namn. Om jag inte misstar mig så skrek ni bilförarens namn. En viss Johansson. En viss Gustav Johansson."
Han försöker få fram ord genom sin rossliga hals, försöker få fram ett ljud. Men enbart en svag viskning undkommer.
"- Men jag är Gustav…..jag är Gustav Johansson."
Ett ögonblick ser sköterskan misstänksamt på honom.
"- Nej nej….Herr Javelin, ni är er själv. Ingen annan."
Hennes ansikte får en ton av vemod över sig. Likt det ansikte en doktor har när han pratar med galna människor. Förlåtande och nedlåtande på samma gång.
"- Nej jag är Gustav….Jag är Gustav!!"
"- Nej Herr Javelin, Gustav Johansson dog i bilolyckan som ni var del av. Han är tyvärr inte vid liv längre."
Hans huvud fylls av tankar. Det kaos av känslor och ångest som slår honom består mestadels av ovisshet.
Men då slår det honom. En tanke som måste vara rätt.
Han tog fel kropp. Han är inte längre sig själv. Han är död……men lever någon annans liv.
Han är död………..och levande på samma gång!
Så långt ger jag ut av denna ofullbordade lilla novell. Är den något att spinna vidare på. Vad förslags förändringar och tweakningar tycker ni bör göras. Jag vet att den är ofokuserad till viss del och säkerligen har både det ena och andra grammatiska felet. Men jag är intresserad av andra synvinklar och tillvägagångssätt för själva dramaturgin och skrivandet.
Ge gärna era idéer om själva historien. Bra eller dålig. Vad kan förbättras? Är den ens intressant att läsa...?
/Freddy
Väntandes....
Sitter och väntar här på jobbet.
Ska snart in på intervju....för DHL. Ska bli intressant att se hur det går.
Håll tummarna :)
Ska snart in på intervju....för DHL. Ska bli intressant att se hur det går.
Håll tummarna :)
Snö och förbannad snö!
Fan, vad jag hatar snö.
Och jag avskyr att åka buss....mest pga att jag vill vara herre över mig själv.....
och det faktum att jag kan åka betydligt senare :)
Men först och främst avskyr jag detta dregg som kallas snö.
Och just nu "avskyr" jag mina föräldrar som på onsdag ska ner till Thailand och värmen.....för en MÅNAD!!!
Buhu.....fan vad härligt....
Nej, vinter borde avskaffas. Bara kallt, eländigt och svårframkomligt.
Och jag avskyr att åka buss....mest pga att jag vill vara herre över mig själv.....
och det faktum att jag kan åka betydligt senare :)
Men först och främst avskyr jag detta dregg som kallas snö.
Och just nu "avskyr" jag mina föräldrar som på onsdag ska ner till Thailand och värmen.....för en MÅNAD!!!
Buhu.....fan vad härligt....
Nej, vinter borde avskaffas. Bara kallt, eländigt och svårframkomligt.
Alltför lätt att glömma bort....:S
Allt medans vi har förberett för farsan under senaste veckorna så har jag totalt glömt bort en sak.
Och inte en liten sak heller...
Nu på söndag fyller Pim år. 30 år oxå för den delen, så det är jämnt och extra stor innebörd.
Shit, och jag har inte hunnit tänkt på nåt ännu. Att jag ska vara så förbenat glömsk hela satans tiden.
Tiden känns som att den bara springer iväg och jag hinner inte med nåt, knappt ens vara hemma.
Nu vill hon förståss egentligen enbart ha ett litet firande....egentligen med enbart mig och Ice. Men fyller man 30 så bör det naturligtvis firas lite extra. Jag ska försöka att hitta något roligt och något praktiskt att ge henne i födelsedagspresent.
Jag har väl egentligen inte hunnit fråga någon (bara en hittills) och vet inte hur många som "räcker" (i och med att Pim helst är ute efter ett minimalistiskt firande). Självklart så skulle jag vilja bjuda både den ena och andra....men det finns inte tid.....och till viss del inte plats heller :)
Morsan och farsan drar i veckan ner till Thailand igen. De åker på onsdag, så alla ärenden med dom måste avklaras innan dess. Vi har några grejer som vi tänkt skicka med ner till Pims familj...
Ja, hualigen. Men sånt är förståss livet....och jag kanske låter aningen bitter, men det är jag inte.
Det är bara att sinnet vill ibland mer än vad som är möjligt att göra. Vilket får en att bli lätt distraherad i och med att man är fokuserad i något annat.....
Det där var en dålig förklaring....men ändå....
Aja, nu ska jag försöka kontakta grabbarna i bandet och se om vi kan byta dagen för repet till lördag istället. Hi hi skulle jag inte vara hemma på Pims födelsedag så skulle hon gråta floder...
Min rara lilla Pimmy....
Och inte en liten sak heller...
Nu på söndag fyller Pim år. 30 år oxå för den delen, så det är jämnt och extra stor innebörd.
Shit, och jag har inte hunnit tänkt på nåt ännu. Att jag ska vara så förbenat glömsk hela satans tiden.
Tiden känns som att den bara springer iväg och jag hinner inte med nåt, knappt ens vara hemma.
Nu vill hon förståss egentligen enbart ha ett litet firande....egentligen med enbart mig och Ice. Men fyller man 30 så bör det naturligtvis firas lite extra. Jag ska försöka att hitta något roligt och något praktiskt att ge henne i födelsedagspresent.
Jag har väl egentligen inte hunnit fråga någon (bara en hittills) och vet inte hur många som "räcker" (i och med att Pim helst är ute efter ett minimalistiskt firande). Självklart så skulle jag vilja bjuda både den ena och andra....men det finns inte tid.....och till viss del inte plats heller :)
Morsan och farsan drar i veckan ner till Thailand igen. De åker på onsdag, så alla ärenden med dom måste avklaras innan dess. Vi har några grejer som vi tänkt skicka med ner till Pims familj...
Ja, hualigen. Men sånt är förståss livet....och jag kanske låter aningen bitter, men det är jag inte.
Det är bara att sinnet vill ibland mer än vad som är möjligt att göra. Vilket får en att bli lätt distraherad i och med att man är fokuserad i något annat.....
Det där var en dålig förklaring....men ändå....
Aja, nu ska jag försöka kontakta grabbarna i bandet och se om vi kan byta dagen för repet till lördag istället. Hi hi skulle jag inte vara hemma på Pims födelsedag så skulle hon gråta floder...
Min rara lilla Pimmy....
Puh....det var en låååång helg!
Farsan fyllde 60 år och min fru stod för maten.
Hela lördagen var i förberedandets tecken. 8 timmar slavande i köket hos en kompis till Pim, för att sedan på morgonen idag söndag, förbereda ytterliggare ett par timmar hemma.
Helgen innan hade vi åkt och införskaffat allt som behövdes, och nu skred vi till verket.
Några av de grejer som dukades fram!
Pat Prio Wan - Söt sur salladblandning med kyckling
Kycklingspett i currysmak med Satay sås (Satay är typ som jordnötsdipp med kokosmjölk)
Egengjorda vårrullar med sötsur dipp
och två andra rätter med mysko namn :)
LIkaså Räksmakande rissnacks med mera...
Stackars Pim slavade naturligtvis mest.....och var helt trött i kroppen nu på kvällen.....somnade direkt.
En annan är också himla trött, och ska nu bara relaxa....
Det såg ut ungefär så här (Denna bild är dock från nätet och inte från kvällen)
Längst ner till vänster ser ni Pad Prio Wan. Hiiiimla gött! :)
Hela lördagen var i förberedandets tecken. 8 timmar slavande i köket hos en kompis till Pim, för att sedan på morgonen idag söndag, förbereda ytterliggare ett par timmar hemma.
Helgen innan hade vi åkt och införskaffat allt som behövdes, och nu skred vi till verket.
Några av de grejer som dukades fram!
Pat Prio Wan - Söt sur salladblandning med kyckling
Kycklingspett i currysmak med Satay sås (Satay är typ som jordnötsdipp med kokosmjölk)
Egengjorda vårrullar med sötsur dipp
och två andra rätter med mysko namn :)
LIkaså Räksmakande rissnacks med mera...
Stackars Pim slavade naturligtvis mest.....och var helt trött i kroppen nu på kvällen.....somnade direkt.
En annan är också himla trött, och ska nu bara relaxa....
Det såg ut ungefär så här (Denna bild är dock från nätet och inte från kvällen)
Längst ner till vänster ser ni Pad Prio Wan. Hiiiimla gött! :)
Himla pinsamt!!!
Idag hade vi ett möte på familjerätten. Dumt nog så valde jag att följa med.
Dessvärre så kunde jag inte följa med in, då jag fick springa in på toaletten och spy.
Det var lite pinsamt, med tanke på det tjugotal människor som samlats på socialförvaltningen.
Så nu vet jag.....har man magsjuka, och även om man börjar känna sig bättre. Gå INTE ut.....om det inte är livsviktigt.
(Torde vara uppenbart, men vad gör man inte för familjen)
Stackars den sate som måste gå på toa på socialförvaltningen Öster.
Suck....nu ska jag lägga mig ner igen....tack och hej.
Dessvärre så kunde jag inte följa med in, då jag fick springa in på toaletten och spy.
Det var lite pinsamt, med tanke på det tjugotal människor som samlats på socialförvaltningen.
Så nu vet jag.....har man magsjuka, och även om man börjar känna sig bättre. Gå INTE ut.....om det inte är livsviktigt.
(Torde vara uppenbart, men vad gör man inte för familjen)
Stackars den sate som måste gå på toa på socialförvaltningen Öster.
Suck....nu ska jag lägga mig ner igen....tack och hej.
Pim - Min lilla tv-stjärna!
Jag fick höra något från Pim som hon inte berättat.
Hon har haft en återkommande roll i en tv-såpa i thailand. Det var det knäppaste va!
Jo, det var så här att vi såg på en film som heter "The Bodyguard 2" med Mum Jokmok och Tony Yaa, och när filmens bad guy visades, så säger hon att hon jobbat med honom förut.
Av ren nyfikenhet så var jag tvungen att fråga mer, och det visade sig att hon var med i en tv-serie för drygt 9-10 år sen, som handlade om Surapol Sombutchareon (en känd sångare från sin tid), där då dennes son Surachai Sombutchareon medverkade. Det var han som hon kände igen från Bodyguard 2. Först så hade hon statist roller i ett antal avsnitt, för att sedan övergå i talroll och en bestående karaktär.
Hon sa till mig "Det där är ju nåt som man bara gjorde som ung, nånting roligt att göra....men gav för lite pengar så jag började jobba som sekreterare istället."
Och allt jag vill göra nu, är att se om man kan hitta några avsnitt av detta. Det vore skitkul att se ha ha. Min lilla Pim på tv ha ha.
Måste finnas nånstans....!?
Nu måste jag gå och spy.....ordagrant....:S
Hon har haft en återkommande roll i en tv-såpa i thailand. Det var det knäppaste va!
Jo, det var så här att vi såg på en film som heter "The Bodyguard 2" med Mum Jokmok och Tony Yaa, och när filmens bad guy visades, så säger hon att hon jobbat med honom förut.
Av ren nyfikenhet så var jag tvungen att fråga mer, och det visade sig att hon var med i en tv-serie för drygt 9-10 år sen, som handlade om Surapol Sombutchareon (en känd sångare från sin tid), där då dennes son Surachai Sombutchareon medverkade. Det var han som hon kände igen från Bodyguard 2. Först så hade hon statist roller i ett antal avsnitt, för att sedan övergå i talroll och en bestående karaktär.
Hon sa till mig "Det där är ju nåt som man bara gjorde som ung, nånting roligt att göra....men gav för lite pengar så jag började jobba som sekreterare istället."
Och allt jag vill göra nu, är att se om man kan hitta några avsnitt av detta. Det vore skitkul att se ha ha. Min lilla Pim på tv ha ha.
Måste finnas nånstans....!?
Nu måste jag gå och spy.....ordagrant....:S
Lite snack om lördagens spelning!
I lördags spelade vi för en liten summa människor på kåren i Eskilstuna. Detta var nog tycker jag den bästa spelningen på mycket länge. Faktiskt en av topp tre.....om inte t.o.m den bästa :)
Vi hade energin, stilen och den rätta känslan.
För min del så funka allt. Det har varit de senaste spelningarna att jag inte varit särdeles närvös innan. Men det var jag denna gång, och det hjälpte mig. Jag kom igång riktigt bra på scen, och kände att jag bara kunde ha kul.
Lekandes med mina sköna medlirare, vara allmänt hoppig och studsig och leva med i vår musik. Jag är dessutom nöjd med min egen insats då jag denna gång satte alla låtar bra. Visst nån enstaka glitch här och där fanns, men generellt sett, så gick alla låtar dunderbra.
Vi kanske hade lite högt ljud, men inget som verkade påverka publiken längst fram.
Vi har numera även tagit oss an en stil av kostymklädda rockers. Funkar faktiskt bra, även om jag fick låna mn brorsas lilla kavaj.
Tänk er själva.... fem svartklädda snubbar i kostym rockandes.....så såg vi ut. :)
Nej det var en riktigt skön spelning, och nu ser jag fram emot nästa.
Fast jag måste säga att vi körde enbart nio låtar, men för min del kändes det som perfekt antal.
Helst skulle jag nog bara köra 9-10 låtar per spelning, just för att jag tycker det räcker tidsmässigt. Det blir ändå 35-40 minuter.
Jepp jepp.....himla skön spelning....
NU ska jag dock lägga mig ner i sängen och försöka sova av mig lite av min magsjuka.
Ska för övrigt hjälpa Pim med matlagningen och valet av matlagningen inför söndag.
Vi var och såg över en hel del i söndags, och ska nu vänta tills lördag då allt ska förberedas.
Farsan fyller 60 år på söndag, så vi har hjälpt till med att planera inför detta.
Pim ska göra thailändskt matbord åt familj och vänner på söndag :)
Suck......godnatt....
Vi hade energin, stilen och den rätta känslan.
För min del så funka allt. Det har varit de senaste spelningarna att jag inte varit särdeles närvös innan. Men det var jag denna gång, och det hjälpte mig. Jag kom igång riktigt bra på scen, och kände att jag bara kunde ha kul.
Lekandes med mina sköna medlirare, vara allmänt hoppig och studsig och leva med i vår musik. Jag är dessutom nöjd med min egen insats då jag denna gång satte alla låtar bra. Visst nån enstaka glitch här och där fanns, men generellt sett, så gick alla låtar dunderbra.
Vi kanske hade lite högt ljud, men inget som verkade påverka publiken längst fram.
Vi har numera även tagit oss an en stil av kostymklädda rockers. Funkar faktiskt bra, även om jag fick låna mn brorsas lilla kavaj.
Tänk er själva.... fem svartklädda snubbar i kostym rockandes.....så såg vi ut. :)
Nej det var en riktigt skön spelning, och nu ser jag fram emot nästa.
Fast jag måste säga att vi körde enbart nio låtar, men för min del kändes det som perfekt antal.
Helst skulle jag nog bara köra 9-10 låtar per spelning, just för att jag tycker det räcker tidsmässigt. Det blir ändå 35-40 minuter.
Jepp jepp.....himla skön spelning....
NU ska jag dock lägga mig ner i sängen och försöka sova av mig lite av min magsjuka.
Ska för övrigt hjälpa Pim med matlagningen och valet av matlagningen inför söndag.
Vi var och såg över en hel del i söndags, och ska nu vänta tills lördag då allt ska förberedas.
Farsan fyller 60 år på söndag, så vi har hjälpt till med att planera inför detta.
Pim ska göra thailändskt matbord åt familj och vänner på söndag :)
Suck......godnatt....
Magsjukan slår till...
Jahapp.....då ligger man hemma och spyr. Magen värker, halsen svider och den där "härliga" spykänslan ligger allt för nära inpå.
Inte mycket att göra än att sova, dricka vatten och försöka hålla sig vaken. Just nu har jag satt mig ner för att försöka skriva av mig lite, då jag för ett tag känner mig tillräckligt bra för att skriva.
Ja, finns inte mycket mer att säga....
Skulle haft möte för familjerätten (ang. underhållsstöd) imorgon, men får se hur vi gör med det....
Aja.....
Inte mycket att göra än att sova, dricka vatten och försöka hålla sig vaken. Just nu har jag satt mig ner för att försöka skriva av mig lite, då jag för ett tag känner mig tillräckligt bra för att skriva.
Ja, finns inte mycket mer att säga....
Skulle haft möte för familjerätten (ang. underhållsstöd) imorgon, men får se hur vi gör med det....
Aja.....
