En stilla betraktelse av sveriges byråkrati
Min fru Pim får inga som helst bidrag. Ingen världsnyhet eller sorglig sak; det bara är så.
Hon är däremot lite sur, då dom flesta i hennes SFI klass får någon sorts inkomst/bidrag. Detta Även när de bor i familj med inkomst. Pim bor som ni vet med mig, och jag tjänar enligt Soc eller myndigheter tillräckligt för oss tre (inräknat även lilla Icey). Detta är inget som är fruktansvärt orättvist, men ändå lite tråkigt.
Det är tråkigt på grund av två saker.
1. Pim vill verkligen komma ut i arbetslivet och göra rätt för sig och få ihop pengar.
2. Många i t.ex hennes klass, har inga som helst ambitioner att skaffa pengar. Utan går enbart SFi för att få bidrag.
Detta betyder följande...
Pim som verkligen har svårt att lära sig svenska, och verkligen stretar med inlärnandet, går i en klass där en ansenlig bunt människor även går som verkligen skiter i lektionen, och bubblar konstant. Hur mycket än lärarna försöker få ner kacklandet så är det svårt. Och detta går ut på dom (Som min lilla Pimmy) som verkligen försöker lära sig svenska.
Och dom får betalt för att skita i andra människor.
Det har varit många gånger som Pim kommit hem frustrerad över andra människors nonchalans, och varit på gränsen att ge upp då hon själv känner att det är svårt nog att försöka lära sig svenska i en bra miljö.
Sen så har dessa andra människor mage att klaga över andra aspekter i svenska samhället, när de så tydligt skiter i vare sig lektion eller andra mäniskor.
Nä fyyy fan.
För övrigt så är hela samhället ganska så anti mot invandrare överlag. Och de invandrare som beter sig som svin får alla andra att få problem oxå.
Bara det att få ut föräldrapenning är lite av ett mysterie. Att kunna få bankkonto, eller ens ett id-kort. Många platser är rena moment 22 procedurer.
Nåja....
Nu har skatteverket å andra sidan ändra om detta, så efter sommar 2009 så kan man fixa ID kort via dom utan egen bestyrkning. Dvs jag kan bestyrka för min fru.
Men men.....så kan det vara i byråkratins mecka....år 2009
Min lilla Pimmy....så otålig för att få jobba ibland, så att hon faktiskt gråter.....
Jag önskar att allt kunde vara lättare ibland....
Men en vacker dag kommer du få hjälpa till lilla Pinky!
