Varför konfirmerade jag mig?
Jag är inte religös (snarare väldigt anti mot allt inom trosläror), jag var knappast intresserad av kyrkan rent allmänt, och vid den tiden mest intresserad då det fanns en söt tjej i samma konfirmationsgrupp.
Nu har det ändå gått runt 15 år sen detta gjordes, vilket får mig att fundera lite....
I backspegeln så känns det onödigt på vissa sätt och viktigt på andra sätt. Konfirmationen är ju något som sker som en slags mognadsexamen kan man säga, och detta betydde det även för mig till viss del. Även om det nog inte var enligt det sättet som kyrkan hade hoppats.
I stället för att se över de religösa texterna och hitta betydelse där, så var det framförallt en resa till Vadstena som betydde något.
Det var en kombination av uppvaknande, vad gäller tankar och tycke för kvinnor, men även att man släpptes lös med en grupp personer på väg mot vuxenlivet.
Vad säger man......alla hittar vi vår väg på nåt sätt....och även om konfirmation säkerligen ses på som något för att guida en rent spirituellt, så var det för mig något annat....
Aja.......man får vara glad för det man ändå fick lära sig....
Så såg det ut på den tiden....ja hualigen....
