Hellboy - och varför jag tycker om det så mycket!
Jag är Hellboy nörd. det kan erkännas. Varför jag just älskar Hellboy är på grund av ett par saker.
Först och främst gillar jag Mike Mignolas historieberättande, och Duncan Fegredos artwork, även om Mignola även han är bra på artwork. Själva stilen är rå, avskalad, full av färg i ödemättade toner. Allt känns gotiskt, mörkt och ändå med glimten i ögat av vår vän Hellboy.
Sen är det oxå det att Mignola gärna för in sagor och myter från olika länder. Om det så är från ryska folksagor till japanska vandrarsägner så ger han det en egen prägel via Hellboy men ändå med den kuslighet och svärta som enbart han kan ge.
Det är helt enkelt en härlig blandning av myter och sagor med en protagonist som inte bara förstår farorna, han är även en del av det som i mångas ögon skulle ses på som något ont.
Ja, för mig så har mitt "samlande" av Hellboy noveller och krims krams bara börjat. Jag har en så länge bara de fyra första grafiska novellerna och första originalfilmen. Har även en liten Hellboy figur på futtiga 3-4 cm....
Men det är en början...
Detta är den senaste Hellboy novellen; Darkness calls.
En väldigt omväxlande historia som handlar om att Baba Yaga, en häxa som har ett förflutet med Hellboy, vill få sin hämnd på honom, genom att b.la skicka Koschei the Deathless på honom. Detta nummer har mycket rysk folklore i sig och är verkligen dunderbra.
Väl mött!
