Mamma
Den 27e december gick min mor bort. Hon hade legat på sjukhus och förflyttats till korttidshem - vilket var sista steget (åtminstone på pappret) innan hon skulle kunna komma hem.
I våras fick hon cancer vilket hon opererades för - vilket tog sin tull. Det tråkiga är att operationen var lyckad. Inga rester av cancer var kvar när hon och farsan var på sjukhuset för en koll.
Detta var bara två-tre veckor innan hon gick bort.
Men trots detta vacklade hälsan och slutligen - enligt räddningspersonalen - gick hon bort pga av att hjärtat gav med sig.
Om det är för att hon ätit dåligt, mått dåligt, eller något annat... ja det kommer vi aldrig veta.
Det spelar i slutänden inte så stor roll. Saknaden kvarstår oavsett vad det var... och mamma är borta.
Nu har det gått över två veckor, och trots det har det bara inte riktigt fattats. Vardagen fortsätter, men det är (märkligt nog) i de små ögonblicken det blir verkligt.
Som när jag fixat något i hemmet och tänker "Detta vill jag visa mor, för att se vad hon tycker!", eller de gånger jag av ren slump kommer över ett objekt, särskilt julprylar - som jag tänker "detta ska jag visa morsan"...
Då blir det verkligt.
Vad som väntar är hennes begravning den 3:e februari på norra kyrkogården. Kanske är det att jag inte riktigt fått det att på riktigt verka verkligt, förrän den dagen. Jag gissar det kommer vara svårt att ta del av...
Under tiden förlamar jag sinnet med att spela, titta på film eller prata med barnen....
