En närvaro som saknas

Idag skulle Rufus fyllt 20 år, och trots att han är borta sedan April så ekar rummen fortfarande tysta, trots att jag ändå tycker mig höra honom där ibland. Han är saknad inte bara för vad han gjorde för att motarbeta ensamheten... utan bara för att han var den där ständiga trösten i alla väder. De som på riktigt kände hur han var... vet.
 
 

RSS 2.0