Inget blir någonsin som man tänkt sig...
Sen jag kom tillbaka från Thailand har livet segat sig fram.
Inget är roligt, inget ger energi, allt är bara en enda väntan.
Jag känner mig ännu uppgiven och ärligt talat ensam. Det är tråkigt helt enkelt...
Pim och jag har till slut skickat in om skilsmässa, något som skedde odramatiskt och med oss båda redo för det. Förstå mig rätt, Pim är en underbar person på många sätt och en jättebra mamma, men tiden är nu förbi, och det är dags att gå vidare...även om det är skrämmande.
Jag har nog på många sätt inte viljat göra detta för att det fanns en trygghet i att veta att jag är gift. Men vi pratade tillsammans och kom fram båda två om att det var den rätta saken att göra.
Så i praktiken är jag nu alltså singel igen....efter egentligen elva års tid....
Pim gav mig ett nytt liv; ett driv att förverkliga drömmar jag hade. Jobb, barn och ett gemensamt hem.
Och vi hade det; och för det kommer jag för alltid vara tacksam...men nu får vi se vad nästa kapitel för med sig för lilla mig.
Men detta för oss tillbaka till mig och min nuvarande energi...eller saknaden av den.
När jag kom hem från Thailand kände jag ett driv, men det har nu försvunnit. Jag lyckas inte framkalla någon som helst energi för något och dagarna liksom segar sig fram planlöst...
Tja...det kan vara en svacka...det har ju bara gått runt två-tre veckor...men fan....nåt måste hända snart....jag river tapeterna här hemma och bara känner att jag vill göra något....men jag vet inte vad.....jag vet heller inte om jag ens lyckas orka göra något....
Ja det är en väldigt kluven känsla i kroppen....
Jag provade att fylla upp tiden jag hade med träning...men utan driv...utan motivation...
Ja....träning kan jag bara göra när jag har ett mål....ett mål jag verkligen vill ska nås....
Nu är jag utan mål....
Men men.....någonstans så får man vara positiv och tänka att det kommer bli bättre....
Jag hoppas det i alla fall....
Inget är roligt, inget ger energi, allt är bara en enda väntan.
Jag känner mig ännu uppgiven och ärligt talat ensam. Det är tråkigt helt enkelt...
Pim och jag har till slut skickat in om skilsmässa, något som skedde odramatiskt och med oss båda redo för det. Förstå mig rätt, Pim är en underbar person på många sätt och en jättebra mamma, men tiden är nu förbi, och det är dags att gå vidare...även om det är skrämmande.
Jag har nog på många sätt inte viljat göra detta för att det fanns en trygghet i att veta att jag är gift. Men vi pratade tillsammans och kom fram båda två om att det var den rätta saken att göra.
Så i praktiken är jag nu alltså singel igen....efter egentligen elva års tid....
Pim gav mig ett nytt liv; ett driv att förverkliga drömmar jag hade. Jobb, barn och ett gemensamt hem.
Och vi hade det; och för det kommer jag för alltid vara tacksam...men nu får vi se vad nästa kapitel för med sig för lilla mig.
Men detta för oss tillbaka till mig och min nuvarande energi...eller saknaden av den.
När jag kom hem från Thailand kände jag ett driv, men det har nu försvunnit. Jag lyckas inte framkalla någon som helst energi för något och dagarna liksom segar sig fram planlöst...
Tja...det kan vara en svacka...det har ju bara gått runt två-tre veckor...men fan....nåt måste hända snart....jag river tapeterna här hemma och bara känner att jag vill göra något....men jag vet inte vad.....jag vet heller inte om jag ens lyckas orka göra något....
Ja det är en väldigt kluven känsla i kroppen....
Jag provade att fylla upp tiden jag hade med träning...men utan driv...utan motivation...
Ja....träning kan jag bara göra när jag har ett mål....ett mål jag verkligen vill ska nås....
Nu är jag utan mål....
Men men.....någonstans så får man vara positiv och tänka att det kommer bli bättre....
Jag hoppas det i alla fall....
