En annorlunda jul!
Det var en fin jul...men lite annorlunda.
På julafton så låg morsan väldigt sjuk, så vi fick köra över istället till min kära syster och fira julafton där.
Det gick finfint såklart :)
Utöver det så fick jag rycka in som jultomte för i princip första gången.
Blev lite hippt som happt, så jag kände mig väldigt grön i att vara tomten. Svårt att ändra röst och samtidigt lite på kroppsspråk.
Men vad gör man inte för barnen.
I detta fall var det för Julia mest. Hon är precis i gränslandet mellan att tro och att inte tro.
Hon envisades dessutom att hela tiden följa efter farfar, då hon tyckte det var märkligt att han jämt försvann på julaftonskvällen.
Så denna gång satt han bredvid henne, när jultomten kom. Men nu föll misstänksamheten istället över mig; då jultomten påminde tydligen i rösten av mig.
Men det gick bra, och förhoppningsvis kan vi få en bekant som blir jultomte nästa år. Så kan vi verkligen få henne att tindra av lycka.
Det är kul att se henne skina upp när jultomten kommer på tal. Och vi vill gärna att hon fortsätter tro som hon gör ett tag till. Så länge det går iaf.
Nyårsafton var lugn; ungarna var borta, så jag firade för mig själv hemma med Rufus.
Det fick duga helt enkelt :)
I julklapp fick jag f.ö Hobbit filmerna i förlängd version; som jag och Ice har sett igenom.
Den lilla ungen snyftade tydligt på slutet av tredje filmen. Förståerligt och (förstå mig rätt) kul att hon gjorde det.
Hon tyckte mycket om de. Vilket också är kul.
Det är lite som hänt under julen/nyår.
Så nu ser vi framåt istället. Välkommen 2016!
På julafton så låg morsan väldigt sjuk, så vi fick köra över istället till min kära syster och fira julafton där.
Det gick finfint såklart :)
Utöver det så fick jag rycka in som jultomte för i princip första gången.
Blev lite hippt som happt, så jag kände mig väldigt grön i att vara tomten. Svårt att ändra röst och samtidigt lite på kroppsspråk.
Men vad gör man inte för barnen.
I detta fall var det för Julia mest. Hon är precis i gränslandet mellan att tro och att inte tro.
Hon envisades dessutom att hela tiden följa efter farfar, då hon tyckte det var märkligt att han jämt försvann på julaftonskvällen.
Så denna gång satt han bredvid henne, när jultomten kom. Men nu föll misstänksamheten istället över mig; då jultomten påminde tydligen i rösten av mig.
Men det gick bra, och förhoppningsvis kan vi få en bekant som blir jultomte nästa år. Så kan vi verkligen få henne att tindra av lycka.
Det är kul att se henne skina upp när jultomten kommer på tal. Och vi vill gärna att hon fortsätter tro som hon gör ett tag till. Så länge det går iaf.
Nyårsafton var lugn; ungarna var borta, så jag firade för mig själv hemma med Rufus.
Det fick duga helt enkelt :)
I julklapp fick jag f.ö Hobbit filmerna i förlängd version; som jag och Ice har sett igenom.
Den lilla ungen snyftade tydligt på slutet av tredje filmen. Förståerligt och (förstå mig rätt) kul att hon gjorde det.
Hon tyckte mycket om de. Vilket också är kul.
Det är lite som hänt under julen/nyår.
Så nu ser vi framåt istället. Välkommen 2016!
