Podcasts, panik och pyttelite tid!
Det eviga tjatet om att ha för lite tid för allt försätter :)
Ja ja, tjatigt jag vet. Men så är det....
Hur som helst till det roliga, efter ett par månader med podcastande, så börjar vi få in lyssnarmail, och faktiskt lite respons. Och utöver detta så tyckte jag att det var på sin plats med att få det lite förevigat.
Så jag kollade med en gammal kompis som heter Sofia Bylund, som är en jäkel på att måla/rita, och resultatet blev en slags karikatyr (med ideér från min sida), där podcastens maincrew ses sittandes i biofutöljer, spelandes och med kända tv-spels figurer/anime figurer kring oss.
Jag måste säga att jag blev riktigt glad över att se denna, och måste tacka Sofia ännu en gång för hennes schyssta bild.
Ja ja, tjatigt jag vet. Men så är det....
Hur som helst till det roliga, efter ett par månader med podcastande, så börjar vi få in lyssnarmail, och faktiskt lite respons. Och utöver detta så tyckte jag att det var på sin plats med att få det lite förevigat.
Så jag kollade med en gammal kompis som heter Sofia Bylund, som är en jäkel på att måla/rita, och resultatet blev en slags karikatyr (med ideér från min sida), där podcastens maincrew ses sittandes i biofutöljer, spelandes och med kända tv-spels figurer/anime figurer kring oss.
Jag måste säga att jag blev riktigt glad över att se denna, och måste tacka Sofia ännu en gång för hennes schyssta bild.
Livet av en spelnörd
Tid.
Detta är vad som får mig att inte vara den spelnörd jag önskar jag kunde vara. Tid till att spela, tid för att umgås, tid för att spela multiplayer/coop.
Dom flesta hobbies/intressen brukar vara på andra platser som exempelvis, simhus, replokaler, joggingspåret eller studion.
Men som gamer, är du och din hobby väldigt fast till att vara i hemmet. Och lever man som mig med en liten fru och två små underbart livliga ungar, så måste saker och ting omprioriteras.
De få gånger jag kan lira spel mer koncentrerat är när ett LAN anordnas hos någon kompis och man kan dra över sin dator och lira där.
Dessvärre så är det svårare än man tror att göra detta. Inte rent logistiskt. Utan helt enkelt på grund av tid.
Hade jag haft tid, så skulle jag vilja bjuda över mina polare för LAN. Men tiden för sånt här drunknar i alla de saker som måste tas om hand när man är en familjefar.
Hämta ungar, gör mat, städa hemmet, hjälpa frugan, umgås med kära familjen och alla de förpliktelser som tillkommer genom att vara där man är.
Men är det något som en spelnörd i trettioårsåldern får lära sig är att njuta av de stunder som man finner.
Nu hoppas jag att mina polare och jag kommer kunna hitta en tid för LAN framöver.
Ni bör även förstå vad ett LAN är för mig.
Att LANA innebär att man träffar sina vänner med ett gemensamt intresse; i detta fall gaming.
Men där vi främst plojar med varandra, håller oss uppdaterade om hur saker och ting är i varandras liv, och om tid finns....(även här kommer Tid in i bilden), även lira något spel.
Att vara gamer; är att vara social. Att umgås, att ha roligt tillsammans, att sporra varandra och framförallt, att hålla kontakt och glöd i ett intresse som man delar med andra.
Jag ser fram emot nästa LAN, när det än månde vara....
Detta är vad som får mig att inte vara den spelnörd jag önskar jag kunde vara. Tid till att spela, tid för att umgås, tid för att spela multiplayer/coop.
Dom flesta hobbies/intressen brukar vara på andra platser som exempelvis, simhus, replokaler, joggingspåret eller studion.
Men som gamer, är du och din hobby väldigt fast till att vara i hemmet. Och lever man som mig med en liten fru och två små underbart livliga ungar, så måste saker och ting omprioriteras.
De få gånger jag kan lira spel mer koncentrerat är när ett LAN anordnas hos någon kompis och man kan dra över sin dator och lira där.
Dessvärre så är det svårare än man tror att göra detta. Inte rent logistiskt. Utan helt enkelt på grund av tid.
Hade jag haft tid, så skulle jag vilja bjuda över mina polare för LAN. Men tiden för sånt här drunknar i alla de saker som måste tas om hand när man är en familjefar.
Hämta ungar, gör mat, städa hemmet, hjälpa frugan, umgås med kära familjen och alla de förpliktelser som tillkommer genom att vara där man är.
Men är det något som en spelnörd i trettioårsåldern får lära sig är att njuta av de stunder som man finner.
Nu hoppas jag att mina polare och jag kommer kunna hitta en tid för LAN framöver.
Ni bör även förstå vad ett LAN är för mig.
Att LANA innebär att man träffar sina vänner med ett gemensamt intresse; i detta fall gaming.
Men där vi främst plojar med varandra, håller oss uppdaterade om hur saker och ting är i varandras liv, och om tid finns....(även här kommer Tid in i bilden), även lira något spel.
Att vara gamer; är att vara social. Att umgås, att ha roligt tillsammans, att sporra varandra och framförallt, att hålla kontakt och glöd i ett intresse som man delar med andra.
Jag ser fram emot nästa LAN, när det än månde vara....
Insikt, förändringar och full rulle!
Oj oj oj.....nu är saker uppåt väggarna jäktiga. Jag har halkkörning på måndag, Julia har varit sjuk, körlektionerna pallas på, Pim jobbar extra mycket för att få fast anställning. Och mitt jobb har gått upp ett par växlar....hua...
I övrigt så har jobbet varit extremt på sistone....suck....förstå mig rätt, jag tycker verkligen om mitt jobb, men det är så många områden som man ska ha koll på, ansvara för och veta om, så att man blir fartblind. Blir man klar med ett ärende så har fem nya tillkommit....
Jobbet är inte bara från åtta till sjutton, utan hela tiden alla dagar. Men det är också något som vi visste att det skulle vara....
I övrigt så har jobbet varit extremt på sistone....suck....förstå mig rätt, jag tycker verkligen om mitt jobb, men det är så många områden som man ska ha koll på, ansvara för och veta om, så att man blir fartblind. Blir man klar med ett ärende så har fem nya tillkommit....
Jobbet är inte bara från åtta till sjutton, utan hela tiden alla dagar. Men det är också något som vi visste att det skulle vara....
Andra förändringar är att jag nu till slut valt att sluta i bandet. Ett beslut som kom både smygandes och spurtandes samtidigt (!?).
Ja det låter helmysko. Antingen vet man eller vet man inte kan man tycka....
När tiden är emot en, när varje dag borde vara fem timmar längre, så faller man ihop i sängen likt en stock på kvällen. När dagar försvinner och barnen kräver uppmärksamhet, särskilt på helgerna när Pim vanligtvis jobbar, så faller någonting mellan stolarna.
I mitt fall så har bandet dessvärre blivit lidande av detta, då jag gång efter gång inte hunnit komma till repen som i regel varit under helgerna. Problemet har väl inte varit intresset, utan snarare att jag dessvärre varit allt för upptagen i nuet för att förstå dået och framtiden...
Med det menar jag att när jag gång efter gång, famlar efter strömbrytaren i rummet för att sedan falla in i sömn, helt enkelt tänker för kortsiktigt. Så efter det att det blivit lördag eller söndag, förstår att jag inte kan komma på rep, tänker - "Jahapp, typiskt...nåja jag får gå nästa helg....suck...!" Och går sedan och tar hand om Julia (Ice finns där med, men hon är betydligt mer lugn än Julia), som gillar att springa, gå ut, leka, och allt sånt som en hyperenergisk tre åring gör....( även envishet faller in där då filuren fallit in i en extrem trotsålder...suck)
Problemet här är att jag utan att riktigt hinna tänka efter, fått det till att bli så här i regel varje helg under en lång tid. Hur fan kan man inte se det? Jag är förvånad över mig själv ärligt talat....
Nåja, min gamla polare Edvin kom över och iom samtalet så infanns sig faktiskt en insikt om att jag har inte tid med att åka och repa. Även om det handlar om några timmar i veckan.
Det är mycket möjligt att det är just nu, i denna fas av livet, som det är så här hektiskt, och att det går över. Men det går ju inte att hålla andra på halster för att jag envist vill hålla mig kvar.
Så när Edvin frågade hur det var, och berättade hur de andra upplevde det hela, så infann sig insikten som sagt att det nog var dags att sluta. Främst för att jag kom på hur jävlig jag måste verkat vara för mina kära bandkollegor, men även att jag faktiskt inte kan längre ha samma fokus som förr.
Tråkigt då man älskar musiken som Unspoken gjort, men allt kommer till sitt slut förr eller senare.
I övrigt så kör jag ju podcasten som liten hobbyverksamhet. Där är ju det tack och lov så skönt att man kan vara hemma och när man vill gå iväg och hjälpa ungarna när det så behövs.
Det har för övrigt blivit riktigt kul med podden då vi nu ett par gånger faktiskt fått lyssnarmail skickat till oss. Vilket visar att det faktiskt finns personer där ute som gillar att lyssna på oss. Nu är det nog så att de lyssnare vi har är ett speciellt släkte nördar, men ändå :)
På hemfronten så händer det inte så mycket kan man tycka, eller....? ;)
Just nu så hjälper vi svärmor och hennes kille med visum för svärmor. Det är alltså dags igen för en tripp till sverige för henne, men denna gång kommer hon främst för att träffa sin pojkvän som hon lärt känna här i sverige.
Självklart vill hon komma även för att träffa även oss, men denna gång är det hennes pojkvän Åke som står för allt. Skönt för vår del, även om vi fixar med papper och annat som behövs för henne.
Så om någon/några veckor så är hon nog tillbaka i sverige igen. Fast denna gång bor hon inte hos oss :)
Sen har vi detta med Pim och hennes jobb.
Hon fick nämligen under ett utvecklingssamtal med sin chef äntligen höra orden hon väntat på.
Just nu så hjälper vi svärmor och hennes kille med visum för svärmor. Det är alltså dags igen för en tripp till sverige för henne, men denna gång kommer hon främst för att träffa sin pojkvän som hon lärt känna här i sverige.
Självklart vill hon komma även för att träffa även oss, men denna gång är det hennes pojkvän Åke som står för allt. Skönt för vår del, även om vi fixar med papper och annat som behövs för henne.
Så om någon/några veckor så är hon nog tillbaka i sverige igen. Fast denna gång bor hon inte hos oss :)
Sen har vi detta med Pim och hennes jobb.
Hon fick nämligen under ett utvecklingssamtal med sin chef äntligen höra orden hon väntat på.
- Vi väntar oss att du ska få fast anställning hos kommunen i November!
Dock är det så att detta gäller inLASning, vilket innebär att man efter ett visst antal arbetade dagar, ska få anställning. Och jobbar Pim på i samma takt som nu, så kommer hon se sig anställd i november.
MEN om hon jobbar extra mycket och alltså fler dagar, så kommer hon bli anställd tidigare. Dvs fler arbetade dagar, närmre inlasning :)
Detta är ytterliggare ett skäl till varför hon jobbar på som hon gör :) Hon vill detta så himla mycket så jag kan självklart inte göra annat än att stödja henne genom att ta hand om barnen och stötta i den mån jag kan.
Slutligen....Som tidigare skrivet så har vi planerat att åka till Thailand i vinter. Något som nu blir alltmer cementerat :)
Det lutar nu åt att bli en tripp runt den 17 dec och en månad framåt....
Sol, sol, sol och SOOOOL! :P
Så vad mer kan man vräka ur sig.....Några punkter :)
* Ice har börjat scouterna
Dock är det så att detta gäller inLASning, vilket innebär att man efter ett visst antal arbetade dagar, ska få anställning. Och jobbar Pim på i samma takt som nu, så kommer hon se sig anställd i november.
MEN om hon jobbar extra mycket och alltså fler dagar, så kommer hon bli anställd tidigare. Dvs fler arbetade dagar, närmre inlasning :)
Detta är ytterliggare ett skäl till varför hon jobbar på som hon gör :) Hon vill detta så himla mycket så jag kan självklart inte göra annat än att stödja henne genom att ta hand om barnen och stötta i den mån jag kan.
Slutligen....Som tidigare skrivet så har vi planerat att åka till Thailand i vinter. Något som nu blir alltmer cementerat :)
Det lutar nu åt att bli en tripp runt den 17 dec och en månad framåt....
Sol, sol, sol och SOOOOL! :P
Så vad mer kan man vräka ur sig.....Några punkter :)
* Ice har börjat scouterna
* Julias dagis beter sig fortsatt som skiiiit. ( Vi ska till Rosta skolan imorgon fredag för att ha möte med rektorn för Vintergatans förskola, så illa är det )
* Övningskörning med farsan, så ofta eller sällan som är nu måste öka...
* Halkkörning (ja jag sa det tidigare men va fan), vad att förvänta sig? Kommer det gå bra?
* Övningskörning med farsan, så ofta eller sällan som är nu måste öka...
* Halkkörning (ja jag sa det tidigare men va fan), vad att förvänta sig? Kommer det gå bra?
Livet är en berg och dalbana verkligen, måste jag säga; det går snabbt, går upp och ner och ibland vill man bara spy. Men allt för ofta är det bara ren och skär glädje!
En liten anekdot passande en spel-nörd
Efter att ha kommit hem efter en lång arbetsdag så satte jag mig för att äta kvällsmål.
Jag tog hand om barnen, och fixade o donade i väntan på att Pim skulle sluta för kvällen.
När hon väl kom hem efter även för henne en lång dags arbete, så satte sig även hon o käka o allt verkade så där vardagligt som sig bör...
Jag slog mig ner vid datorn och började pyssla med det ena o andra...då hon kom ut till mig, med en plastpåse.
Hon la ner den framför mig och sa bara varsågod och gick o åt vidare.
Förvånat öppnade jag påsen och fann ett spel däri. (SimCity)
När jag frågade min kära fru vadan detta, så replikerade hon bara...
- Jag kände bara för att ge dig något....:)
Det är i dessa stunder som man förstår vilken god fru man ändå har.
Älskar dig Pim!
April är här!
Våren börjar visa sitt ansikte....och Pim pajar mobilen!
För en tid sedan (säg någon månad) så tappade Pim sin mobil i backen och var tvungen att fixa den på chipper då framsidan var helt sprucket.
Idag ringde hon mig och sa att hon gjort det igen :/
Jahapp, tänkte jag, då var det dags igen att fixa mobilen....Nåja, olyckor händer tänkte jag.
Nåja, nu har historien ett lyckligt slut, då det visade sig att jag var lättlurad då detta var ett april skämt från min kära frus sida.
Varför jag gick på det hela?!
Tja, det är den ANDRA april idag...och Pim sa, - Men vadå, det är ju April nu!
- Jamen Pim, man gör ju april skämt på FÖRSTA april!
- Skitsamma, April April! sa hon till mig och skrattade högt.
Suck, vad säger man ha ha....
För en tid sedan (säg någon månad) så tappade Pim sin mobil i backen och var tvungen att fixa den på chipper då framsidan var helt sprucket.
Idag ringde hon mig och sa att hon gjort det igen :/
Jahapp, tänkte jag, då var det dags igen att fixa mobilen....Nåja, olyckor händer tänkte jag.
Nåja, nu har historien ett lyckligt slut, då det visade sig att jag var lättlurad då detta var ett april skämt från min kära frus sida.
Varför jag gick på det hela?!
Tja, det är den ANDRA april idag...och Pim sa, - Men vadå, det är ju April nu!
- Jamen Pim, man gör ju april skämt på FÖRSTA april!
- Skitsamma, April April! sa hon till mig och skrattade högt.
Suck, vad säger man ha ha....
