Fredrik Olssons Blogg

Så har tiden igen flugit sin kos och både det ena och andra har hänt.

I början av april skrev jag så äntligen på kontraktet för anställning för Atea. Det är förvisso en månads uppsägningstid från Academic work, men nu när april redan är på väg att löpa ut så blir det rent konkret att från och med tisdag 1a maj så är jag Ateaanställd till 100 %.

Detta jobb som har varit omtumlande, upprivande, utmanande, och både lätt och svårt på samma gång har för första gången gett mig en alldeles speciell känsla i kroppen.

Jag ser mig själv att kunna utvecklas och lära mig nya saker och få nya utmaningar allt eftersom. Jag har med detta jobb riktiga aspirationer om att fortsätta uppåt i organisationen.

Jag trivs faktiskt så pass mycket med arbetsuppgifterna, kollegorna och miljön för att kunna säga att det oavsett dess svårhet i många moment; till att vara det bästa jobb jag haft hittills i mitt liv.

Atea i sig för er som inte känner till det är Sveriges största it infrastruktur leverentör och underhålls organisation. De finns i princip hela Norden och har ett antal tusen anställda; med mottot, laget före jaget.

För att rent konkret berätta vad de (b.la) gör....så ger jag er några exempel.

Internet drivs med hjälp av servrar. På kommuner, företag och andra organisationer. Från dessa servrar kan det styras såväl hela filservrar, backup, kritiska enheter för tex lön och logistik för företagen i sig. Dessa servrar köps, underhålls och bevakas av Atea i många fall.

Servrar är dock enbart en del av en mycket stor kaka; bestående av bärbara datorer, kommunikationen mellan all utrustning, och mycket mycket mer. Alla dessa delar som finns, där finns vi.

I Sverige enbart så står Atea för 51% av all it infrastruktur, vilket med tanke på antalet konkurrenter gör oss störst.

Usch jag låter indoktrinerad jag vet. Men jag tycker verkligen om det :)
Men så får man nu titulera sig Sales Specialist Advisory Desk :)

Nåja, det var mitt utlägg om jobbet.


Utöver den nygamla anställningen så har som sagt Pims lillasyster kommit. Det har dock tagit längre tid för henne att acklimatisera sig än det tog för svärmor. Främst på grund av att Julia är ovan vid henne och även pga hennes saknad till sin käresta hemmavid men även vädret förståss. Hon är dock himla snäll och hjälper till hela tiden med barnen och hemmet.

Nåja nu kommer våren och med det så kommer som sagt nya utmaningar och med min nuvarande positivitet så ska det banne mig bli bästa året hittills.


Har redan valt 6 veckors semester, kommer även ta hit svärmor i sommar, men innan dess ska jag njuta av det faktum att jag tycker om att gå upp och gå till jobbet, och är förbannad de gånger man blir sjuk för man vill vara där och göra sin del.

Så det får räcka för nu... Här kommer lite bilder på mig, svägerskan, Pim med mera....:)

Jag och min fina dotter Icey :)

Systrarna och lilla mig...

Denna lilla tös är en handfull....men säg den två och en halvåring som inte är det :)

En dag på jobbet; Fight med stridsvagn mot min kollega Robert :)

Tre friserade ynglingar (ja jag intalar mig det iaf ha ha)

Vi har mycket med seriösa möten med ansvariga inom Atea, och likväl känner vi att det alltid finns tid för lite skojande. Här låser min chef Simon fast Robert.....faktiskt....han hade hänglås och allt :)

Jag och Lekkie (som jag kallar henne) poserar på högst thaimanér :)

Att vakna upp mosad efter fylla är en sak, men att vaknas av en energisk unge hoppandes på sin rygg....det gör sitt det med :)

Jag, vi poserade mycket för kameran den dagen :)

Läggdags....ICKE Julias favorittid. Finns ju alltid nåt man inte hunnit hoppa på ( dvs pappa behöver få mer hopp på sig )

Slutligen ett tafatt försök att se rockiga ut.
- Tänk hårdrock! sa jag till Lekkie....men hon kan nog inte se mer tuff ut hi hi...

Så har det blivit april, och så vips så for vi till Arlanda för att hämta ut ytterliggare en thai tjej :)

Dock så fastnade hon i tullen och en passkontrollant ringde oss på flygplatsen. Tydligen hade hon bara fått boardingpass till Sverige och inte hem?

Nåja efter många om och men kom en rädd och flyg oerfaren lillasyster ut ur flygplatsen.

Efter det har hon bekantat sig med oss i familjen främst.

Hon kan inte ett ord engelska heller så det är svårare att kommunicera, men hon lär sig.

Dock till skillnad från svärmor buk som tar för sig och är orädd för allt, så är snarare Lek tvärtom. Hon är blyg och lite skygg.

Men det ska nog gå bra. Pim är hård nog att när Lek vill nåt så måste hon prata engelska och göra det själv. Lillasyster Lek är ändå 29 år även om det inte syns direkt. :)