"Att LANA eller inte LANA, det är frågan"
En sista nattsuddande litet inlägg får det bli.
Väl tillbaka hos Danny, så pluggade min dator i först, och vips det funkade....och även för Danny.
Men ej för Mattias.
Igår kväll var det dags igen för ett av våra numera väldigt sällsynta LAN tillfällen. Jag var peppad och likaså resten....
Men som alltid blir inget nånsin som man tänkt sig :)
Stackars Krull var satt på att jobba övertid o blev sen, så när han kom förbi runt halv nio på kvällen, var det redan sent. Men men....jag var redo....allt var packat och jag tyckte mig ha koll på läget.
Så när vi till slut dök upp hos Danny (som var LAN värd för kvällen) så pluggades allt in snabbt och sen blev det åka av.......
Trodde vi i alla fall.
Tyvärr så krånglade nätverket för mig. Dom andra två fick åtkomst men inte min dator. Jag tricklade o tråcklade...men inget hjälpte. Var milt sagt sur. Datorjäveln sa hela tiden Oidentifierat nätverk, hur jag ändrade inställningar och mekade.
Det blev att åka tillbaka hem till mig, väcka Julia och ta med mig en annan router till Danny.
Trodde vi i alla fall.
Tyvärr så krånglade nätverket för mig. Dom andra två fick åtkomst men inte min dator. Jag tricklade o tråcklade...men inget hjälpte. Var milt sagt sur. Datorjäveln sa hela tiden Oidentifierat nätverk, hur jag ändrade inställningar och mekade.
Det blev att åka tillbaka hem till mig, väcka Julia och ta med mig en annan router till Danny.
Väl tillbaka hos Danny, så pluggade min dator i först, och vips det funkade....och även för Danny.
Men ej för Mattias.
Samma sak igen...bara en annan dator.
Jävligt tråkigt läge...men vad gör man.
Nåja...tacksamt nog hade Mattias med sig sitt mobila bredband (varför han inte tagit upp det tidigare vette fabian) så det blev åtkomst direkt via det.
Vid det här laget var det redan halv tolv....suck o stön.
Men vi försökte tappert spela ett par timmar iaf. Krull somnade titt som tätt ;) (inte konstigt med tanke på övertiden) men vi fick ändå speltid i lite skönt zombieslaktande (Left4dead).
Det blev inte så mycket Lan kanske.....men va fan det blir det aldrig ändå ha ha.
Jag får tacka Danny ändå för att vi fick komma....och få la se fram emot nästa besök (om det hinns innan han flyttar te värmlandsskogarna)
Tack o hej!!!
Konsultera din kära konsult!
Jahapp...då har jag blitt en konsult för Atea. Awesome! :)
Icey 7 år! Grattis!
Så har tiden gått ytterliggare ett år. Ice fyllde nämligen 7 år i torsdag, men vi valde att fira henne idag. Så familj och vänner kom och hälsade på och grattade vår lilla dotter. Jag hade gjort äppelpaj samt tårta....smarrigt :)
Jag får tacka alla som kom på våra och särskilt Ice vägnar.
Det var kul och hoppas vi ses igen gött folk!
Ice var verkligen helnöjd efter dagen och inte lite trött. Men framförallt förvånad....hon trodde inte hon skulle få så många presenter som hon ändå fick...
Så det var en lycklig unge som somnade vid åsynen av den nya lavalampan som hon fått av Danny & Linn.
Jag får tacka alla som kom på våra och särskilt Ice vägnar.
Det var kul och hoppas vi ses igen gött folk!
Ice hade fått en fe kostym som hon älskade. Den bar hon hela kvällen :)
Mor och dotter, glada i hågen.
Paket + uppmärksamhet = Blyg men Lycklig unge
Familjen Olsson i soffan!
Den obligatoriska tårtbilden...
Danny åt - Linn tänkte på annat ;)
Edvin gör en mustig pose
Som sagt tack för idag familjen Olsson. Tjingeling
Nu händer det grejer!
Senaste två veckorna har varit aktiva. Jag har hjälpt Pim med att söka jobb. Gjort cv (med hennes hjälp så klart) åt henne, och visat på ställen hon kan gå och göra spontan ansökningar till.
Hon har provat på ett antal ställen och ska gå lite mer imorrn och nästa vecka. Hon är resolut på att få jobb snart...
Får hålla tummarna för henne :)
Detta är ändå starkt för henne då hon går på medicinering för bihåleinflammation och även med tandvärk (hon har varit och borrat och påtat upp käften 2 gånger senaste två veckorna enbart, och ska fler gånger).
Apropå familj, så har Julia nu sen ett tag börjat dagis, vilket ändå går bra faktiskt. Hon trilskas när man lämnar henne där, men enligt personal så är det kortvarigt och sedan leker, äter och sover hon så gott som man kan.
Utöver det har det varit en tid som mest flytit fram...så som tid gör.
Jag fick nys om ett arbete som verkade himla intressant, så jag smög mig iväg på en intervju idag faktiskt. Intervjun gick bra, även om jag var nervös....(kanske mest för att jag gärna gärna vill ha just detta jobb.) men men.....ingen idé att tänka för mycket. Får koncentrera sig på allt annat i stället. :)
Och med annat...så är det värt att säga att jag sitter på nålar väntandes på vår singel låt som vi spelade in i studio uppe vid universitetet. Redan där lät det gött....men var då omixad och rå. Jag är extremt förväntansfull.
Det är förvisso enbart en låt.....men det var himla kul att spela in. Och producenten Ulrika var bra och beaktande mot oss medlemmar. Det är en bra låt.....får hoppas att ni där ute oxå kommer gilla den.
Aja....nu måste jag slagga....det är fredag imorrn....
Tjingeling!
Senaste två veckorna har varit aktiva. Jag har hjälpt Pim med att söka jobb. Gjort cv (med hennes hjälp så klart) åt henne, och visat på ställen hon kan gå och göra spontan ansökningar till.
Hon har provat på ett antal ställen och ska gå lite mer imorrn och nästa vecka. Hon är resolut på att få jobb snart...
Får hålla tummarna för henne :)
Detta är ändå starkt för henne då hon går på medicinering för bihåleinflammation och även med tandvärk (hon har varit och borrat och påtat upp käften 2 gånger senaste två veckorna enbart, och ska fler gånger).
Apropå familj, så har Julia nu sen ett tag börjat dagis, vilket ändå går bra faktiskt. Hon trilskas när man lämnar henne där, men enligt personal så är det kortvarigt och sedan leker, äter och sover hon så gott som man kan.
Utöver det har det varit en tid som mest flytit fram...så som tid gör.
Jag fick nys om ett arbete som verkade himla intressant, så jag smög mig iväg på en intervju idag faktiskt. Intervjun gick bra, även om jag var nervös....(kanske mest för att jag gärna gärna vill ha just detta jobb.) men men.....ingen idé att tänka för mycket. Får koncentrera sig på allt annat i stället. :)
Och med annat...så är det värt att säga att jag sitter på nålar väntandes på vår singel låt som vi spelade in i studio uppe vid universitetet. Redan där lät det gött....men var då omixad och rå. Jag är extremt förväntansfull.
Det är förvisso enbart en låt.....men det var himla kul att spela in. Och producenten Ulrika var bra och beaktande mot oss medlemmar. Det är en bra låt.....får hoppas att ni där ute oxå kommer gilla den.
Aja....nu måste jag slagga....det är fredag imorrn....
Tjingeling!
Draft nummer 3.1 inför Unspokens "Enveloping darkness" cover - Reserverar mig vid ev. förändringar*
* Läs....det KOMMER ändra sig. Det gör det alltid ha ha
Bloggen fyller 2 år!
Frågan är ju vem lyssnar efter 2 år. Och varför?
- Hej från familjen Olsson!
Tja....jag fortsätter att skriva och bygga på den nuvarande historien som är familjen Olsson.
Tack för att ni ändå läser ni tappra få :)
- Hej från familjen Olsson!
Art of Delusion
Slowly the dull knife approached his naked face. The killer were inches from his bare throat when suddenly, he stopped in motion. The distinction from right and wrong were a line hard to draw. A hard line indeed, he thought to himself frightened.
"Is this the way im going to die" he sadly thought, while looking at the moonlit blade, eagerly awaiting its first taste of blood.
Jag har alltid gillat att skriva, så jag skrev denna lilla "sak" nu.
Läs inte in nåt i dens historia på mig. Jag hade helt enkelt lust att skriva lite :)
"Is this the way im going to die" he sadly thought, while looking at the moonlit blade, eagerly awaiting its first taste of blood.
"Is there no other way....im not ready to die!".
He tried to will the hand of the killer to drift away from its already taken path.
He tried to will the hand of the killer to drift away from its already taken path.
But no thought could change the coarse of the slowly adjecent knife.
"What have i done to my life, to deserve this?"
The leaves outside the darkly shaped windows fluttered in the distant wind.
Then a sharp thin pain came from nowhere.
The leaves outside the darkly shaped windows fluttered in the distant wind.
Then a sharp thin pain came from nowhere.
He tried to shriek but couldnt let out even the smallest of sounds. Blood came pouring down. Faster and faster.
The killers knife had only knicked his throat yet the amount of blood coming out was astounding.
The killers knife had only knicked his throat yet the amount of blood coming out was astounding.
Pain always had the strangeness of feeling more from a lesser wound. This was a fact he somehow knew from a distant memory.
The killers knife were now right in front of his left eye. Dangling almost in spite. In ridicule.
You are going to die here, the knife speaked to him.
Who could save him. There were noone in the vicinity. Not for miles.
You are going to die here, the knife speaked to him.
Who could save him. There were noone in the vicinity. Not for miles.
His eyes had been staring at the knife for so long, that they had escaped everything else.
"Maybe this is the time, maybe my final restingplace is right here" And although these thoughts would´ve scared him before, now they almost were calming. Soothing even.
He then saw the knife moving away from him. As if to take aim. As if to collect power.
"Was this it!" he thought ambigous. "Maybe this is the right thing, maybe not..." Not a single thought could stand still in his mind.
"Was this it!" he thought ambigous. "Maybe this is the right thing, maybe not..." Not a single thought could stand still in his mind.
Then he saw something that shook him. Something so horrific it made his blood turn to ice in his veins.
The arm containing the knife were not attached to any killer. The knife were in his hand. Attached to his body.
"You had this coming". A thought out of nowhere whispered in his mind. "
You are a freak, a loose cannon and must be estinguished".
You are a freak, a loose cannon and must be estinguished".
He realized he were the nameless killer. Right then, the blade came toward him in a soaring race. A race he couldnt and wouldnt win.
And so his life ended, as the knife flew into his jugular.
And as the world slowly turned dark, he only glimpsed that outside; the leaves started to calm down. And the dawn were spreading a shimmer of gold red streams.
And so his life ended, as the knife flew into his jugular.
And as the world slowly turned dark, he only glimpsed that outside; the leaves started to calm down. And the dawn were spreading a shimmer of gold red streams.
A new dawn, and yet another death. A pointless and miniscule death in the grand scheme of things. Yet another blood stained floor from just another nameless human being.
Jag har alltid gillat att skriva, så jag skrev denna lilla "sak" nu.
Läs inte in nåt i dens historia på mig. Jag hade helt enkelt lust att skriva lite :)
Tjingeling!
