Dungeon Keeper 2 / PC (Retro)
Perioden mellan 1999 och 2000 var en höjdpunkt för spelindustrin. Spelindustrin hade precis kommit på rätt sida vad gäller utnyttjandet av 3D och historieberättandet sattes i fokus. Under denna tid kom många storheter till spel; och en av dessa var Dungeon Keeper 2.
Spelet går i korta drag ut på att bygga ett eget underjordiskt rike. Som i sin tur lockar till sig en massa olika varelser som man sedan kan använda i strider. Antingen genom uppdrag eller i ren utrotningssyfte :). En stor skillnad från många andra spel var ursprungsläget i spelet. Man spelar nämligen som "ond" och slåss med dom "goda". Spelet släpptes i 1999, och fick då ett varmt mottagande av såväl kritiker som av spelarna.
I början av en bana så har man ett rum och några impar, som fungerar som arbetare. Dessa kan göra gångar i underjorden, förstärka väggar och gräva fram guld som ger pengar. Det finns även portaler, som är utmärkta på kartan och måste grävas fram. När spelaren tagit en portal kommer det ut olika monster ur den som då ansluter sig till spelarens armé. Man gräver även ut kammare och gör dem till olika rum.
Det här var ett spel som i mångt och mycket bröt många normer, och gjorde det med enormt stor spelglädje. Man kunde liksom inte bärga sig inför att sätta sig och bygga sina små kryptor.
Grafiskt sett så var det för sin tid snyggt. Det använde sig av 3D och även om det inte var perfekt i sin grafik, så höll det lång väg. Ljudet däremot var nästan bättre. Det hade sina grymtningar och läten från imparna, skönklingande musik och grymma fighter.
Detta är ett spel som idag är svårt att hitta. Men om ni har möjlighet, köp det direkt. Det ger många goda speltimmar med ett underjordiskt rike som följer din vilja. Roligt, coolt och eeeeevil!
Super Cars / Amiga (Retro)
För många många år sedan fanns en spelmaskin som hette Amiga. På amigan fanns det drivor och åter drivor av spel. Och en av spelen hette Super Cars.
Super Cars var ett bilspel i top-view format. Man styrde sin bil runt en bana där alla medel var tillåtna. Man kunde skjuta missiler, lägga minor och uppgradera bilen altl eftersom. Det fanns ett för den tiden stort utbud av olika bilar att välja från, och man fick helt enkelt göra allt för att vinna. (Lägg minor i multiplayer läget var en klassiker)
Grafiken som på denna tid kan ses som sparsam, var ändå fröjdfull och gjorde sitt jobb. Dessutom så hade spelet ett av tidens bästa ljud och musik. Musiken domderade ju snart man fick se Magnetic Fields logga (utvecklarna), och fick en att inse att detta inte var vilket spel som helst. Sedan att spelet i sig hade bra ljudeffekter vid hanteringen av bilarna, fick en att ytterliggare inse spelets kvalitet. Sen att bilarna tog skada och behövdes ses över i verkstan då och då var oxå ett moment som gjorde att man försökte köra smartare och smartare.
Det var röj från start. Men spelet vann ytterliggare användare i sin multiplayer del. Det fanns inget roligare än att jaga sin polare och slänga ut minor så mycket man kunde för att få ut dessa. Alternativt köra på snabbhet och helt enkelt dra ifrån. Däremot så var det lopp banor, så man fick se upp varvet man kom tillbaka. Ens minor var farliga för en själv oxå. Det kunde förvisso bli repetativt efter ett tag, och svårighetsgraden steg markant, men var ändock ett bra spel.
För alla som sitter med en gammal enhet, alternativt sitter med en amiga emulator, så är detta spel ett måste. Det fanns alltså en tid innan, Grid, Colin Mcrae och Need for Speed.
Slutkommentar:
Vill ni ha ren bilaction, men med bra uppgraderingsmöjligheter, och tillsammans med den underbara ljudbilden så är Super Cars till amigan ett måste.
SLUTBETYG
