FarCry /PC
När FarCry kom på våren 2004 så fick den dom flesta att bli sugna på att införskaffa ny hårdvara i sina datorer.
Med dessa bildsköna grafik, placerat på vad som liknande en stilla havs ö, med underbart genomskinligt vatten och svalkande (kändes det som att det skulle ha iaf) brisar, så fick man en riktigt bra spelupplevelse.
Men utöver lummig natur, så gömde det sig även en bunt legosoldater på ön OCH därefter även mystiska genetiska experiment till djur. Det var ett spel som i mångt och mycket levde gott på de inledande bitarna av att på långt håll, ligga gömd i gräset och skjuta med sitt snipergevär och ta ut; en efter en av legoknektarna.
Bara detta skulle ha gjort spelet....då det var askul.
Dock så ville Crytek (utvecklarna) ha mer. De måste ha kännt att det var för tunnt med att enbart skjuta knektar...så dom fick den briljanta (nåväl) idéen att slänga in genetiska experiment oxå?
Detta förtog glädjen i upplevelsen senare i spelet och man spelade egentligen för de mer roliga glimtarna av att smyga och döda dumma legosoldater.
Om man så ser till story, så var den inte allt för engagerande. Huvudpersonen är Jack Carver, en båtkapten som har fått i uppdrag av journalisten Valerie Constantine att ta henne till ön för att fotografera. Men sen går saker ur styr.....oj då!
Nåja....som sagt...storyn var väl inte hundra procentig. Utan det som gjorde spelet, var miljöerna och det roliga skjutandet och pangandet som skedde runt om ön. Sen blev monstrerna något som man bara gjorde av farten.
Crytek har "förvandlat" sina genetiska experiment till utomjordingar i deras nyare spel "Crysis". Men tanken till Crysis föddes i Far Cry.
Idag är säkerligen Far Cry utdaterat, men ändå så vill jag rekommendera det. Det har ändå grafik som näranog står sig, och dessutom så är det helt enkelt kul att skjuta folk genom en underbar teräng. Det gör mycket :)
Sammanfattning:
Ett bra spel, som borde kunna spelas på de flesta datorer med lätthet idag. Men som ändå kan leverera grafik som suger in en, och gameplay som förnöjer.
SLUTBETYG
Dungeon Keeper 2 / PC (Retro)
Perioden mellan 1999 och 2000 var en höjdpunkt för spelindustrin. Spelindustrin hade precis kommit på rätt sida vad gäller utnyttjandet av 3D och historieberättandet sattes i fokus. Under denna tid kom många storheter till spel; och en av dessa var Dungeon Keeper 2.
Spelet går i korta drag ut på att bygga ett eget underjordiskt rike. Som i sin tur lockar till sig en massa olika varelser som man sedan kan använda i strider. Antingen genom uppdrag eller i ren utrotningssyfte :). En stor skillnad från många andra spel var ursprungsläget i spelet. Man spelar nämligen som "ond" och slåss med dom "goda". Spelet släpptes i 1999, och fick då ett varmt mottagande av såväl kritiker som av spelarna.
I början av en bana så har man ett rum och några impar, som fungerar som arbetare. Dessa kan göra gångar i underjorden, förstärka väggar och gräva fram guld som ger pengar. Det finns även portaler, som är utmärkta på kartan och måste grävas fram. När spelaren tagit en portal kommer det ut olika monster ur den som då ansluter sig till spelarens armé. Man gräver även ut kammare och gör dem till olika rum.
Det här var ett spel som i mångt och mycket bröt många normer, och gjorde det med enormt stor spelglädje. Man kunde liksom inte bärga sig inför att sätta sig och bygga sina små kryptor.
Grafiskt sett så var det för sin tid snyggt. Det använde sig av 3D och även om det inte var perfekt i sin grafik, så höll det lång väg. Ljudet däremot var nästan bättre. Det hade sina grymtningar och läten från imparna, skönklingande musik och grymma fighter.
Detta är ett spel som idag är svårt att hitta. Men om ni har möjlighet, köp det direkt. Det ger många goda speltimmar med ett underjordiskt rike som följer din vilja. Roligt, coolt och eeeeevil!
Colin McRae: Dirt 2 / PC
När spelserier varvas version efter version, så kan det lätt hända att de faller i sökandet efter perfektion.
Serien började för många år (1998 ) sedan med det eminenta Colin McRae Rally, som kom och frälste alla oss som var rally fantaster/bilspelsfantaster. På den tiden så fanns det allt för många olika bilspel, och spel som stack ut, var helt enkelt dom med bra körkänsla.
Colin McRae serien är en sådan serie som så gott som hela tiden hållt god kvalitet i framförallt körkänsla.
När tvåan så småningom kom, så blev det en smärre hit. Inte nog med att spelet såg bra ut (för tiden iaf) så var körkänslan nära nog perfektion. Detta spel blev en hit i lan sammanhang och körs faktiskt än idag (*vink vink*).
Men så gick det alltmer in på smala stigar. Med de nästkommande titlarna så tappade serien en del i kampen mot grafikkortshetsandet, och därmed blev det mindre känsla i bilförandet.
När så Dirt serien kom, så fick serien den revansch som den så länge längtat efter.
Vilket får oss osökt att titta på Colin Mcrae Dirt 2.
Som spel sett så är det mycket spel för pengarna. Och då jag är sen i denna recension, så kan ni säkerligen hitta den billigt.
Serien har dock förändrats sen den introducerats. Idag så är det inte bara rally som står på schemat. Det följer med en bunt olika spelstilar (Rally, rallycross, Raid och landrush) tillsammans med även olika "modes", ( gatecrascher, Domination, Last man standing). Allt för att ge en mer bred front av spellägen och stilar.
Detta gör spelet öppet för alltfler spelare, dock med nackdelen att kanske vara lite för öppet och därmed lite odefinerat.
Jag tycker i regel att det är roligare med ett spel som är nischat åt ett särskilt håll. Nu är väl denna serie inriktat på smutsighet. Varav namnet...
Men ändå så faller det lite mellan stolarna om man måste varva med att åka lastbil och annat.
Det är ett spel som annars har bra körkänsla och ett stort galleri med bilar och fordon. Banorna är kanske ibland lite repetativa men fyller sitt syfte bra. Särskilt när de ändå är så detaljerade som de är.
Spelglädjen i detta spel handlar om att gå upp i nivå (ungefär som i leveling) och sedan få tillgång till prylar, banor och bilar. Man hittar alltid ett spelsätt som är ens favorit, och kan spela nästan från vilken bana som helst. Sedan kan det bli lite transportsträckor ;), innan man igen når de mer roliga bitarna av spelet. Svårgihetsgraden tycker jag är bra, där man kan få det motstånd man eftersöker. Man kan antingen köra det nära nog arkadmässigt, och skruva upp inställningarna till att bli mer (nästan) simulatorlika. Något de olika spelvinklarna förstärker ytterliggare.
Grafikmässigt så är det riktigt snyggt, om än ibland kanske inte helt optimerat. Man får lirka lite ibland med inställningar för att hitta din egna inställning. Dess ljudbild är även den i regel riktigt bra, med bra ljud för fordon och saker omkring.
Slutkommentar
För er med sug efter racing, med bra känsla och grafik. Så är Colin McRae Dirt 2 ett givet köp. Det är välproducerat och välgenomfört. Det har med många kända namn, som man kan tävla emot, och därtill så har det en god spela-lite-mer känsla som inträffar efter kanske en tiondelsspelande.
Ett givet köp för idag en billig penning. Rekommenderas starkt!
SLUTBETYG